Farväl till Berlin: Daniela Marquardt, Berlin

3:05 min

Utrikeskrönikan 10 juni. Berlin.

Berlin, pingstmåndag.

Ja för här är annandag Pingst fortfarande en riktig helgdag. En alldeles tyst och stilla dag när alla affärer är stängda och trafiken gles. Människor promenerar, sitter på kaféer och har picknick i någon av parkerna.

Det är bara en av många saker jag kommer att sakna när jag snart lämnar Berlin. Även om jobbet som korrespondent sällan bryr sig om vilken veckodag det är, uppskattar jag de stilla söndagarna när omgivningens tempo så tydligt växlar ned.

Själv har jag ägnat en stund av helgen åt att rensa i alla högar jag har samlat på mig under åren i Berlin, intressanta artiklar, porträtt på personer jag ville intervjua och uppslag till reportage, som ofta har fått ge vika för den storpolitiska dramatiken.

Mycket handlar om de där vardagliga förhållanden som visar hur stora skillnaderna är mellan Sverige och Tyskland fastän det känns som om vi är så lika, till exempel i synen på familjens ansvar – föräldrars försörjningsplikt för sina barn tills de har fullbordat en yrkesutbildning eller högskole-examen. Det finns visserligen studielån men bara för dem vars föräldrar saknar tillräckliga inkomster.

En av alla pappersbuntar jag rensar ut har rubriken föräldraförsörjning och handlar om vuxna barns skyldighet att sörja för sina gamla föräldrar, och bekosta äldreboende om de inte klarar sig på egen hand – något som inte sällan leder till konflikter inom familjer och mellan syskon.

Eller att Tyskland är ett av få länder med sambeskattning, vilket ger gifta par stora skattelättnader jämfört med par som lever ihop utan att vara gifta och som stärker en traditionell rollfördelning med en förvärvsarbetande man och hemmafrun som sköter hushållet, trots att det är en verklighet som är främmande för allt fler, inte minst i Berlin.

Att flytta härifrån innebär också att man måste ge sig in i en ny myndighetscirkus – försöka boka tid hos den notoriskt utbokade kommunala folkbokföringsmyndigheten för att sen gå dit och avanmäla sig. Och där man måste stålsätta sig inför mötet med snäsiga tjänstemän som alltid hittar nåt att anmärka på.

Aldrig trodde jag att jag skulle uppskatta svenska myndighetspersoner så mycket som jag har lärt mig under den här vistelsen. Oavsett om det är skatteverket, CSN eller försäkringskassan jag har haft att göra med så har jag fått tydliga och snabba svar. Och dokument jag har behövt, kommer med vändande e-post. Sånt kan man bara drömma om här!

Men efter fyra år har jag också lärt mig att ha överseende med den ökända uppkäftigheten – Berliner Schnauze – och jag kommer att sakna de sprakande konstrasterna i Berlin - historien som ekar i varje steg man tar och allt engagemang för en god samvaro idag, den seriösa eftertänksamheten och det galet kreativa och att vardagshetsen inte får ta över helgdagsstiltjen.

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista