Det mörknar över Hongkong: Hanna Sahlberg, Uppsala

3:06 min

Utrikeskrönikan 14 juni. Uppsala.

Uppsala, fredag.

Häromnatten satte jag mig rakt upp i sängen när en åskknall tycktes explodera rakt ovanför huset.

I drömmen gled det skandinaviska ovädret ihop med de åskmoln som dragit ihop sig över Hongkong, den lilla fristad av yttrandefrihet som liksom klamrar sig fast nere på Kinas svällande kustmage.

Uppe i Peking skriver den nationalistiska partitrogna tidningen Global Times redaktör Hu Xijin under rubriken ”Fastlandskinas samhälle önskar mer än några utländska krafter Hongkongs väl” – att han inte vet var Hongkongs oppositionellas känsla av kris kommer ifrån.

Samme chefredaktör har förresten berättat att han som ung var med i demokratirörelsens protester 1989, som slutade med en blodig massaker i Peking när armén sattes in. Till skillnad från Kinas försvarsminister tar han avstånd från militärens dödande. Men den slutsats han hjälper kommunistpartiet att marknadsföra är att då var då och nu är nu. Och nu finns inget som rättfärdigar en proteströrelse. Tvärtom, försöker den partitrogna journalisten övertyga, är de flesta i Kina positiva till Hongkongs kapitalistiska särart och vill gärna bevara den.

Men frågar man demonstranterna i Hongkong varför de varit beredda att stå i timmar i hettan för att protestera mot ett lagförslag som skulle göra det lättare för de lokala domstolarna att utlämna misstänkta personer till Kina, så svarar många att det kan vara början till slutet för yttrandefriheten i staden. Ett fall som gjort intryck är bokhandlarna i Hongkong som försvann till Kina, varav den svenske medborgaren Gui Minhai fortfarande hålls kvar av polis i Kina utan rättegång.

En gång för många år sedan när jag just kommit till Kina pressade jag en vän på vad kommunistpartiets kommunism egentligen betyder, och hon svarade att den betyder att alla får blir rika.

Ser man det så borde Hongkong och Peking kanske komma bra överens.

Både unga på fastlandskina och unga i Hongkong tar kapitalismen för given idag.

Men för de unga demonstranterna i Hongkong betyder stadens utlovade särart inte bara kapitalism utan också demokratiska rättigheter, inte bara rätten att köpa och sälja. De verkar faktiskt vara beredda att riskera sina framtida karriärer, och kanske chansen att bli rika på Kinas pengar, när de ställer sig längst fram i protesterna.

Än kan det komma fler urladdningar mellan demonstranter och polis, men det tycks mörkna över Hongkong. Och ingen drömmer väl längre om att kapitalismen skulle omvända kommunistpartiet att bli mer demokratiskt.

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista