Martina Lundgren: Tänk på döden. Kom ihåg livet.

– Jag tänker på att den yttre resan förstärker den inre.

– Att ha ögonkontakt med vilda djur är någonting alldeles speciellt, men det är inte ögonen som fascinerar mig den här gången.

– Jag vill skratta för att livet är så överraskande och man aldrig vet vad som ska hända.

En grupp neurosedynskadade har fått audiens hos påven. En av dem är konstnären Peter Sundström. Luften är kall på Petersplatsen, men påvens hand är varm. Som om det strömmade en energi från den.

– Jag har vänner som arbetar i kyrkan och jag råkade se deras kalendrar häromdagen. De var helt fulltecknade.

- I en dagboksanteckning från 1975 så filosoferar jag över ”elektroniska tidningar” och över hur dessa skulle ta över i framtiden. Då skulle jag också slippa dessa eviga cykelturer som cykelbud.

– Hur lever man med sitt åldrande? Hur blir man bekväm med att lägga ett år till nästa och känna att man gjort sitt?

Efter en lång tids missbruk väljer Thomas att bli nykter. Omgivningen tvivlar. En bekant vill bjuda på öl, men Thomas tackar nej. När några veckor gått känner han sig starkare och klar i tanken.

"Åh du är från Finland! Ni finnar ni är hederliga till skillnad från..."

– Då hör jag mamma berätta: min mormor Shero brukade klippa ner dom ordentligt tidigt på våren och på sommaren blev dom stora som träd!