Kinas mest kända främling: Björn Djurberg, Shanghai

3:14 min
Utrikeskrönika 6 november 2019.

Shanghai, onsdag.

Klockan ringer.

Ja, alltså inte väckarklockan, utan dörrklockan som av någon anledning är programmerad att spela upp Beethovens “Für Elise”.

Sedan jag flyttade till Peking i september har jag vant mig vid Beethoven. Dörrklockan ringer ofta flera gånger om dagen och jag öppnar dörren till trapphuset med en knapptryckning.

Värst vad du har folk på besök hela tiden, kanske du tänker nu, men riktigt så social är jag inte. Det ständiga springet i trappen beror på alla prylar vi köper online, jag och min fru.

Det finns ett skämt jag hörde häromdagen: Vilken främling är du mest bekant med? Svaret är “expressbudet” och det ligger mycket i det.

E-handel i Kina är den överlägset största i världen, större en de tio efterföljande länderna tillsammans, och den växer tvåsiffrigt varje år.

Allt går att köpa online. Och snabbt går det. Inte sällan får du varorna dagen efter, direkt till dörren. Ibland samma dag.

Förra året skickades femtio miljarder paket med bud i Kina.

Det innebär alltså att varje vuxen kines köpte en grej online i veckan, varje vecka, och fick det hemskickat med bud.

Jag bor på femte våningen. Ingen hiss. När jag går upp för trappan tar det en minut.

Jag har mätt.

Expressbudet sprintar upp på femton sekunder. Med andan i halsen knackar han på dörren (för det är alltid en han) och räcker snabbt över paketet han kommit för att lämna.

Och sedan springer han ner för trappan igen.

En undersökning som publicerades nyligen visade att många av expressbuden i Kina levererar mellan femtio och hundra paket, varje dag. En femtedel av expressbuden däremot levererar fler än 150 paket varje dag.

I undersökningen var den vanligaste kommentaren att buden sade sig ha så mycket att göra att man i princip aldrig stod still under den tio timmar långa arbetsdagen.

Det är inte bara paket som levereras.

Matvaror och framförallt hämtmat har fullkomligt exploderat. Inte så konstigt, med tanke på att det oftast är billigare att beställa hemleverans än att äta på restaurangen. Och maten kommer inom trettio minuter.

Det är därför bara logiskt att e-handeln växer som den gör i Kina. Särskilt om man ser till megastäder som Peking och Shanghai där avstånden och trafikstockningarna gör att faktiskt förflytta sig i från en plats till en annan till den mest tidsödande aktivitet man kan ta sig för.

Så mycket enklare då att med en enkel knapptryckning beställa hem det du behöver direkt till dörren, som spelar Beethoven.