Med andningsmask i New Dehli

8:51 min
Nu i höst har det legat en tung tät smog över Indiens huvudstad New Delhi, och stadens politiker har liknat staden vid en gaskammare. De farliga luftpartiklarna har fått skolor att stänga och anses förkorta livet för de boende i staden med flera år.

– Föroreningarna är så höga, så därför har jag masken på mig när jag går ut, säger Salik Ram Sharma.

Han är ute och rastar hunden två gånger per dag, annars försöker han hålla sig inomhus.

- Jag har inga problem med hälsan, men bär masken för att inte bli sjuk, säger han.

Han är förvånande nog en av få jag möter som bär andningsmask denna eftermiddag strax före skymning när föroreningarna brukar vara extra höga. Masken är mörkblå.

Luften omkring oss är tjock av smog och det är svårt att andas även i en grön oas som denna vackra park med kulturarvslämningar från moghul-tiden.

Lodhi garden ligger i New Delhis välbärgade kvarter och hit kommer många för att springa, promenera och göra yoga. På bänkarna brukar de gamla sitta och prata, men i dag är det tomt. 

– Det finns de som har fyra, fem bilar, men de använder bara en eller två. Om de istället promenerade, tog cykeln eller en rickshaw skulle föroreningarna minska, menar Salik Ram Sharma.

Samma morgon visade telefonen 472 mikrogram av de små farliga PM 2.5 partiklarna som letar sig in i lungorna och hjärt-kärl-systemet.

Världshälsoorganisationens rekommendation är max 25 mikrogram per kubikmeter per dygn.

Det känns i kroppen att luften är giftig. Det är bara några dagar sedan jag kom hit, men jag redan svårt för att andas och har ett ständigt tryck över bröstet. Ögonen svider, halsen likaså, i munnen hänger en påträngande smak av metall kvar.

– Det går inte att undvika föroreningarna. Vi måste ju gå ut, man bär andningsmask och hoppas på att det ska bli bättre, säger Anuradha.

Hon väntar på att jobb-åren ska vara över så att hon och maken kan flytta ifrån staden när de pensionerar sig.

Skolorna har återigen hållit stängt några dagar den här veckan och bilar får bara köra varannan dag beroende på numret på registreringsskylten.

Det är mycket trafik och bilköer ändå i en stad med 20 miljoner invånare.

– Det saknas medvetenhet om de här frågorna, om man sätter på sig masken stirrar folk på en. Många har inte kunskap och det är sorgligt, säger Anuradha.

Varje år kring diwali, den hinduiska ljusfesten i slutet av oktober, försämras luftkvaliteten i huvudstadsområdet, eftersom många firar genom att skjuta raketer och avfyra smällare.

Men fyrverkerierna bär så klart inte ensamt skulden. I delstaterna norr om Delhi, i Haryana och Punjab, bränner bönderna stubb för att fälten snabbt ska kunna beredas för en ny sådd.

Under vintern blåser vindarna från nordväst och transporterar partiklarna till huvudstadsområdet.

Politikerna skyller gärna problemet på bönderna, men det finns många anledningar till att New Delhi och tretton andra indiska städer hör till världens smutsigaste sett till luftkvalitet.

– De förorenande källorna är många; ett stort antal fordon, utsläpp från industrin och damm från väg- och fastighetsbyggen, säger Shambhavi Shukla, som arbetar med luft- och hållbarhetsfrågor på Centre for science and environment, ett institut som sedan 1982 arbetat för att öka medvetenheten kring miljöförstöringens konsekvenser.

Det finns regler för att täcka över sand och jord vid byggen men de följs inte. Många bränner också sitt avfall utomhus. Och bilarna blir bara fler, menar Shambhavi Shukla.

– Under det tidiga 2000-talet minskade antalet bilar i New Delhi men 2007 vände den utvecklingen, säger Shambhavi Shukla.

Nu ökar antalet fordon med 1500 om dagen. 2016 var det första riktiga krisåret då smogen parkerade sig över New Delhi under lång tid och frågan fick mycket uppmärksamhet.

En rad åtgärder har vidtagits. Kolverken i närheten av staden har lagts ner och små industrier använder numera gas som energikälla.

När det är som värst beordras tillverkningsindustrin hålla stängt. Och luften har faktiskt förbättrats fram tills nu. Hur statistiken blir efter den här smog-säsongen återstår att se.

Men en av dem som inte tycker att politikerna gör tillräckligt är generaldirektören för Commonwealth Human Rights Initiative, som i veckan skickade hem sin personal och bad de arbeta hemifrån istället.

– När allt kommer omkring så är det en grundläggande rättighet att andas ren luft så om man arbetar med mänskliga rättigheter måste man värna de anställdas rättigheter, säger Sanjoy Hazarika, och tillägger att han inte vill utsätta personalen för den exponering som det innebär att resa till och från arbetet.

Enligt Världshälsoorganisationen dör 100 000 indiska barn varje år på grund av PM 2.5 partiklarna. Och chefskirurgen på ett av stadens sjukhus Arvind Kumar har i en intervju med nyhetsbyrån AFP sagt att förekomsten av cancer bland icke-rökare har ökat lavinartat. 50 procent av lungcancer-patienterna var 2018 icke-rökare.

Sanjoy Hazarika på Commonwealth Human Rights Initiative har tidigare arbetat med miljöfrågor, och är kritisk till regeringens sätt att hantera frågan på.

– De verkar inkapabla till att implementera de bra beslut som fattats och att mobilisera folkligt stöd för de här frågorna, säger Sanjoy Hazarika.

Tillbaka i Lodhi Garden träffar jag Mega Talukdar som bott i New Delhi i fyra år. Hon går runt i parken i fotograferar. Hon säger att de flesta inte verkar bry sig om föroreningarna särskilt inte den äldre generationen.

Själv skippar hon fyrverkerierna och åker kommunalt istället för med eget fordon för att inte bidra till problemen.

När jag frågar hur hon mår så börjar skämta om sin egen hälsa.

– Under hela min barndom har jag haft andningsproblem men konstigt nog påverkar inte föroreningarna mig nu. Om sju år upptäcker jag nog att jag har en ny okänd sjukdom eftersom jag klarat mig nu, skojar Mega Talukdar.