Sven Teglund – Empati och självupptagenhet

- Redan när vi ser någon vi tycker oss känna igen åker ögonbrynen upp, ett litet leende är på väg, ett hej formas i munnen.

– Men det finns också något hoppfullt i att det går att smitta omvärlden med positiva tankar. Det behövs.

– Mamma behövde verkligen en himmel att flyga fritt i. En plats där ingenting påminde henne och pappa om den ondska dom upplevt.

– För mig handlar det i grunden om etik. Om konsten att skilja på människor och människoimitationer. Homo Sapiens och Tekno Sapiens är två skilda arter som inte får förväxlas.

Biblioteket är allas plats och det känns som att ni vet det. Ni vet att det är er plats. Ibland glömmer de vuxna det, tycker jag.

– Ibland tar jag mig till kyrkan, jag hittar nåt där också, men vill inte att prästen ska förklara nåt.

I den här trollsoppan som är livet är det bäst att hjälpas åt. Livets flod är stor och bullrar fram och du bara åker runt i den lite hit och dit, i nån slags båt gjord av tejp och smala pinnar.

– Men de allra flesta bråk i mitt liv känns helt onödiga. Speciellt alla som jag haft med min lilla familj. De där vardagsbråken som kommer när energin varit slut.

- Han dansade ensam eller med sin sambo. Han rörde sig rytmiskt till musiken, han log och utstrålade sann livsglädje.

- Alla dessa fri- och rättigheter jag har och tar för givna. När min farmor föddes 1923 var svenska kvinnors rösträtt fortfarande ett nytt påfund.

– Poeter och profeter har försökt beskriva eter i spaltmeter men alla har misslyckats. Det kommer även jag göra.

– Inte för att den inledande uppmaningen, tänk mindre, dansa mer, skulle innebära ett slags illusion om en tanklös tillvaro. Hela vår civilisation bygger på att vi kan tänka och resonera.

Omtanken från en främmande man på en hållplats räcker för att jag ska bli glad över att vara människa igen. Hans handling blir ett hoppfullt vaccin.

– Om man inte har sin familj kvar då behöver man skapa sig något som liknar en. Mamma och pappa fann varandra. De hade båda varit i helvetet och återvänt men behövde inte förklara något för varandra.

- Jag märkte att jag fick till det och blev rolig. Inte så att jag aldrig är det, jag har absolut sett människor dra på munnen åt saker jag sagt, men den här gången, det blev liksom skrattsalvor,..

– För mig handlar det om att orka se och höra om krisens effekter just nu. Att vara med och kämpa för dem som kämpar. Det gäller inte bara grupper som vanligen förknippas med fattigdom och utsatthet.

Detta skulle egentligen bli en roman. Den skulle handla om folk som åker - tåg, bilar, plan, cyklar. "Andras erfarenhet", skulle den heta.

– Vår allmoders heta kärna är höljd av en tjock mantel med en äggskalstunn skorpa överst. Hon uppenbarar sig för oss i grönglänsande ängar, guldgula havrefält, roströda jordbäddar och blåstensprakt.

- Jag trycker på bilens startknapp och radion startar. Genast hörs ”You´re in the army now”. Jag känner igen låten och skrattar till, för att denna morgon i slutet av 2022 är jag på väg till en...

– Jag byter sökspråk och börjar leta på belarusiska istället för på ryska. På pappas hemspråk heter han inte Vladimir utan Uladzimer och efternamnet stavas och böjs annorlunda.