Det brinnande konståret 2019 - och hela tiotalet. Vad går till historien?

54 min
Vi samlar tre kritiker i studion för att diskutera mästerverk, kontroverser och katastrofer. Dessutom en krönika om decenniet när den samiska kulturen tog plats. Plus ett farväl till Luke Skywalker.

Det är Kulturredaktionens Cecilia Blomberg, Mårten Arndtzén och Karsten Thurfjell som tittar i backspegeln.

 Ur diskussionen:

Årets viktigaste utställningar – internationellt och i landet.

Mårten Arndtzén: Venedigbiennalen förstås. Jag vill lyfta fram den franska paviljongen p g a dess sätt att behandla klimattemat. Och kan jämföra med utställningar på samma tema runt om landet (Malmö, Uppsala och Umeå) under året.

Cecilia Blomberg: Jag måste nog också säga Venedigbiennalen. Svårt att gå runt en av de viktigaste och återkommande konsttillställningarna.
Två av vinnarna av Guldlejonen är också särskilt intressanta. Arthur Jafa – bästa konstnär och Litauiska paviljongen som bästa paviljong. Dessutom Pipilotti Rist på Louisiana.

Karsten Thurfjell: Två gamla godingar som publikdragare:först Rembrandt i våras och nu Leonardo. På hemmaplan fler tillbakablickar: 1989 på Nationalmuseum i Stockholm, inte minst en tidskapsel av konsten från de åren, liksom att Greta Knutson Tzara plockades fram ur konsthistorien i Norrköping och Mjällby.
Även charmtrollen Gilbert & George på Moderna Museet i Stockholm var en bit konsthistoria. Att små institutioner som Rikstolvan utanför Simrishamn kan visa Laurie Anderson och Kummelholmen i Stockholms-förorten visa William Kentridge. Och att OpenArt i Örebro fortsätter som Nordens största utomhusbiennal.

Årets viktigaste händelser och debatter på konstområdet:

Mårten Arndtzén:
Accelerator, ny konsthall i Stockholm. Viktig händelse internationellt: de framgångsrika protesterna mot mecenater och ledamöter i museistyrelser (Sackler, Kanders).

Cecilia Blomberg:
Jag tycker också Sackler är enormt intressant. Jag har även läst Jonas Cullbergs bok som går rakt in i Opioidkrisen och tar upp Nan Goldins proteströrelse mot Sackler.

Jag gick också förbi Notre Dame när jag var i Paris nyligen och brandens omfattning blir så påtaglig. Och det är ju faktiskt nästan besynnerligt att det fantastiska rosettfönstret klarade sig när man ser skadorna.

Och när det handlar om Venedig och konsthistoriska arvet där går det ju också hand i hand med klimatkrisen.

Politiseringsdebatten. Jag ogillar ren dumhet som de väldigt vinklade informationsskyltarna på Nationalmuseum. Däremot tycker jag inte att Moderna Museet har hamnat där de nu gjort om hängningen av samlingarna.

Att tro att konsthistorien är neutral och bara fortsätta som förut tycker jag däremot inte heller är en framkomlig väg. Jag skulle gärna lyfta fram nya James Simon Gallery i Berlin som binder ihop alla muséerna på Museum Insel. En lyckad tillbyggnad tycker jag av David Chipperfield. 
Och en av invigningsutställningarna där 200 år av gipser – skulle jag gärna prata om som ett av de mest lyckade försök jag sett att ha en modern ingång till hur man visar en samling med en samtida ingång.

Decenniets viktigaste utställningar, debatter och konstnärliga tendenser

Mårten Arndtzén: Ursprungsbefolkningar är "det nya svarta" i konstvärlden. Ex: Documenta 14, år 2017. Som också demonstrerade decenniets tråkigaste utveckling: politiseringen. Olu Oguibes flyktingmonument i Kassel. Hemmavid: Modernautställningen 2018. Också en fråga om institutionernas självförståelse: förslaget till ny museidefinition som inte gick igenom under året (men som svenska museer stod bakom). Galleriernas nya betydelse som andningshål.

Cecilia Blomberg:
Då vill jag lyfta fram ett antal viktiga solopresentationer av viktiga kvinnliga konstnärskap som tidigare befunnit sig i skuggan. Ett av de största namnen där – Louise Bourgeois – har också gått bort under decenniet. Men det är som om det nu tillkommer ett nytt sätt att närma sig hennes verk, vilket syntes på Moderna-utställningen 2018.
Andra viktiga kvinnliga konstnärskap som fått plats i stora separatutställningar under decenniet och som tidigare varit lite mer i periferin är också Hilma af Klint, Lee Lozano, Yayoi Kusama, Atsuko Tanaka, Paula Modersohn-Becker, Gabriele Münter, Judith Chicago, Adrien Piper, Lygia Pape. Både det samtida och det konsthistoriska blir på det här sättet mer balanserat.

Karsten Thurfjell:
Trots ständiga nedskärningar av kulturbudgetar och några snöpta museer och konsthallar, så fortsätter ändå nya utställningslokaler att öppna. Flera etablerade konsthallar och konstmuseer trummar också på med nya, ofta egenproducerade utställningar, från Havremagasinet i Boden till Ystad konstmuseum i söder.

Tips på utställningar att se just nu, i Sverige:

Mårten Arndtzén:
Michael Rakowitz på Malmö konsthall + Vejen till Palmyra på Glyptoteket, Köpenhamn (över sundet).

Cecilia Blomberg:
Jag tycker inte att man ska missa Meta Isaeus-Berlins utställning på Waldemarsudde i Stockholm – och då kan man ju också passa på att se Edward Burne-Jones och Prerafaeliterna.

Karsten Thurfjell:
Och det finns fortfarande möjlighet att frysa med William Kentridge på Kummelholmens konsthall i Stockholm.

Helene Alm har gjort krönikan om den samiska kulturens intåg på riksscenen.

Mer ur P1 Kultur:

Joakim Silverdal har sett Star Wars-filmen som avslutar sviten som påbörjades 1977.

Dagens OBS är den andra av två essäer om Drottning Kristina och är gjord av latinforskaren Anna Blennow.

Programledare: Gunnar Bolin.

Producent: Mattias Berg.

Musik som spelats i avsnittet

  • 13.21
    Sofia Jannok - Boade Mu Mielde - Come With Me
    Album: White - Ceaskat
    Bolag: Dat
  • 13.22
    ÁRA - Bierrá Ber-Ánte
    Album: Girkásit
    Bolag: Kultiration
  • 13.26
    Sofia Jannok - We Are Still Here (Mii Leat Dás Ain)
    Album: Orda - This Is My Land
    Bolag: Gamlestans Grammofonbolag