Irland – den motsägelsefulla ön: Daniel Alling, London
London onsdag eller jag borde säga:
Ön Irland i förra veckan för på min resa dit kunde jag nämligen konstatera att det är en motsägelsefull ö.
Tiden står på ett sätt stilla och på samma gång rusar utvecklingen fram.
När man rör sig längs gränsen mellan Nordirland och Irland, som jag gjorde en dag, så inser man att snabbt att gränsen idag, så våldsam och omstridd förr, å ena sidan inte spelar någon praktisk roll längre. Det är bara att köra fram och tillbaka över den vilket man gör hela tiden utan att man märker det.
Å andra sidan är den högaktuell igen på grund av brexit, den är numera landgräns mellan Storbritannien och EU med allt vad det kan innebära av kontroller, tullar och gränshinder och potentiellt våld om inte Storbritannien och EU kommer överens om ett framtida handelsavtal.
Detta samtidigt som Robyn Peoples och Sharni Edwards gifte sig i Nordirland igår.
Det var första samkönade äktenskapet någonsin i Nordirland. Närmast otänkbart för några år sen, men nu verklighet.
Samtidigt igår i Nordirland greps fyra män misstänkta för inblandning i mordet på journalisten Lyra Mckee förra året.
Lyra och hennes partner Sara Canning var några av de som kämpade hårt samkönade äktenskap skulle godkännas i Nordirland.
Den våldsbejakande gruppen New IRA, som alltså uppenbarligen fortfarande tror på den väpnade kampen och på terror för ett enat Irland, har tagit på sig mordet.
Detta samtidigt som några dagar före det det nationalistiska Sinn Fein, med ön Irlands politiska enande som största fråga, blivit republiken Irlands största parti för första gången någonsin. Lita på att de med sin nya politiska styrka kommer driva enandefrågan, gränsfrågan om man så vill, hårdare än någonsin. Fast fredligt.
Och det samtidigt som de frågor som ofta diskuterats i och om Irland under långliga tider, aborträtten och samkönade äktenskap t ex, inte ens var tillstymmelse till valfrågor längre.
Detta dock samtidigt som bara någon dag före valet polisen i staden Lurgan i Nordirland på ett lastbilssläp hittade en kraftig bomb som enligt polisen var avsedd att explodera på en färja mellan Nordirland och Skottland på brexitnatten 31 januari.
Detta samtidigt som jag bara någon dag före det hade träffat den förre Sinn Fein-ledaren Gerry Adams.
Min reaktion på att till slut få träffa denne mytomspunne man var lika motsägelsefull som hela ön själv.
Å ena sidan imponerad över den tydliga karisman och historiska auran, å andra sidan en känsla av en kall kår med vetskap om allt det våld som Adams ändå anklagas för att ha stöttat, ja, t o m beordrat. Men som han aldrig fällts för och alltid stenhårt förnekat.
Detta samtidigt som hela öns befolkning generellt sett måste tillhöra världens topp tre trevligaste och nöjeskvarteren i Dublin har få motsvarigheter när det gäller inbjudande öppenhet och gemyt.
Detta samtidigt...nej, jag ska sluta tjata.
Ni fattar poängen, den gröna ön Irland är verkligen motsägelsefull. Den går vidare i alla andra avseenden men gränsfrågan med alla sina komplikationer består.
