Kampen om känslorna fortsätter: Kajsa Boglind, Manchester
Manchester, torsdag.
Äntligen kom solen fram. Efter flera dagars regn och ruskväder visar sig New Hampshire från sin bästa sida, lagom till att medieuppbådet och kampanjcirkusarna ska dra vidare, nu när primärvalet här är över. Och kanske är det en dag med klar himmel och sol på näsan som den lilla delstaten i USA:s nordöstra hörn behöver, för att vila upp sig efter alla känslostormar som det innebär att stå i den amerikanska politikens epicentrum.
Precis som många New Hampshire-bor har jag de senaste dagarna varit runt och lyssnat på många av de demokratiska presidentaspiranter som spelar i så olika emotionella tonlägen.
Hos Bernie Sanders handlar det om helig vrede mot orättvisorna i det amerikanska samhället.
På valvakan på ett universitetsområde sitter jag bredvid Juliana som har längtat efter att få rösta i flera år. Nu som nittonåring får hon för första gången lägga sin röst, att det skulle bli på Sanders var självklart för henne eftersom hon älskar hans kompromisslöshet, hans kamp mot inkomstklyftor och för mer aktiv klimatpolitik.
Hos valets tvåa Pete Buttigieg är det i stället hoppfullhet som är det tydligaste känsloläget, både i hans tal och hos anhängarna som står andäktigt i en gymnastiksal och lyssnar på den 38-årige tidigare borgmästaren och Afghanistanveteranen som skulle kunna bli USA:s yngste president genom tiderna och också den första öppet homosexuelle.
”Blunda” säger Buttigieg till publiken”…föreställ er hur det kommer att kännas när solen går upp över New Hampshire den där första dagen som Donald Trump inte längre är president”.
Den hoppfullheten är det många där i gympasalen som vill känna. Jag talar med en äldre kvinna som precis bestämt sig för att rösta på Pete Buttigieg för att hon hoppas så att hans ungdomlighet och nya idéer ska bära honom hela vägen fram till Vita huset.
I ett församlingshem som tillhör en grekisk-ortodox kyrka är det i stället trygghet och nostalgi som dominerar stämningsläget när Joe Biden skrider fram till mikrofonen. Han är den från början mest kända politikern som ställer upp i primärvalet, hans tid som vicepresident hos den populäre Barack Obama ger honom trovärdighet.
”Han är helt enkelt den mest erfarne”, säger Diane som kommit för att lyssna till Biden och som tycker att hans gedigna kunskaper är det som är bäst att förlita sig på i kampen mot Donald Trump.
Men nu är valet över, och solen är på väg att smälta bort snöhögarna och lämnar vårgrus och gamla kampanjpamfletter liggande på asfalten. Valresultatet visar att känslorna av både rättmätig vrede och hopp har vunnit i alla fall tillfälliga segrar över erfarenhet och trygghet.
78-årige Bernie Sanders och den mindre än hälften så gamle Pete Buttigieg kom etta och tvåa i ett jämt lopp dem emellan, och den tidigare favoriten Joe Biden seglade ned till en femteplats.
Med primärvalen i Iowa och New Hampshire avklarade återstår 48 delstater. Kampen om känslorna fortsätter.
