Merci från balkongerna: Margareta Svensson, Paris
Paris, torsdag.
Beväpnad med mitt presskort och för säkerhets skull också ett intyg med min hemadress och målet för min promenad – så bröt jag min hemmakarantän en stund igår kväll för att se hur Parisborna hanterar påbudet att stanna hemma.
Genast utanför dörren mötte jag tre personer som var ute och rastade hundar. Om det var deras egna frågade jag inte. Det går nämligen rykten om att folk hyr ut hundar nu när hundpromenader är en av få aktiviteter utanför hemmet som är tillåtna.
Det var också betryggande att se att Parisborna fortsätter att tänka på sin hälsa.
Men om tonårskillarna i träningskläder just stod och tog igen sig efter en joggingtur eller inte ska jag låta vara osagt – men parkerna är ju stängda nu, så då måste man jogga på trottoarerna. Det gjorde många.
President Emmanuel Macron lär ha varit särskilt mån om att tillåta utomhusmotion, under detta hälsokrig, när det endast är tillåtet att gå hemifrån för att ta sig till att ta sig till och från arbetet, apoteket, matbutiken och sjukhuset. Och en dag med familjen i en inte så stor lägenhet kan ju kräva en joggingtur eller en rejäl promenad.
I Nice var det vackert väder i går och strandpromenaden så välbesökt av joggare och andra motionärer att polisen överväger att stänga av den.
Utomhusmarknaderna runt om i landet är också hotade för att det lätt blir trångt framför marknadsstånden.
Det är intressant att så tydligt se våra svårigheter att hantera detta osynliga virushot.
Polisen har rätt att kontrollera alla, alltså även att joggare har intyg och legitimation. Det är många som redan har stoppats under de två första dagarna av karantän och 4000 personer har redan bötfällts.
Det var tyst och stilla på Paris gator i går kväll och bara ett fåtal bilar i rörelse vid sjuktiden på kvällen. En dröm för Paris borgmästare som har kämpat i år för att minska biltrafiken i centrum.
Syftet med min promenad var att kontrollera hur Parisborna hörsammade den allmänna uppmaningen att gå ut på sina balkonger och applådera sjukvårdspersonalen, butiks- och apotekspersonalen och de som jobbar i kollektivtrafiken – alltså alla de som ligger i frontlinjen i detta krig, som president Macron har valt att kalla karantänen.
Men jag hörde bara en enda tapper människa applådera från sin balkong när jag passerade klockan sju.
Jag såg inte heller en enda polis och behövde inte visa mitt intyg.
Men när jag kom hem och klockan blev åtta så hörde jag plötsligt applåderna. Det visade sig att evenemanget har blivit framflyttat en timme. Flera ropade “merci” – tack – från sina balkonger.
