Larmade från Wuhan – nu är han försvunnen: Björn Djurberg, Peking

3:11 min
Utrikeskrönika 22 april 2020.

Peking, onsdag.

Enpartistaten i Kina vill vara felfri.

En hållning som är logisk på ett sätt, eftersom inga alternativa lösningar släpps fram.

Men i ljuset av coronaviruspandemins utbrott i Wuhan så krackelerade fasaden. Enpartistaten låg steget efter och det uppstod ett vakuum.

För, vem var det som först varnade för coronaviruset? Inte var det myndigheternas toppmoderna virusvarningssystem som byggts upp efter sars.

Nej, det var läkare, som den nu avlidne Li Wenliang som först blåste i visslan.

När sedan hela Wuhan sattes i karantän och kollektivtrafiken stängdes av kunde sjukvårdspersonalen inte ta sig till jobbet.

Myndigheterna var senfärdiga.

Lösningen kom istället från volontärer i Wuhan, som snabbt organiserade sig i chattgrupper och själv började skjutsa sjuksköterskor och läkare till de överfulla sjukhusen.

När jag besökte Wuhan i förra veckan träffade jag en sjuksköterska, pensionerad sedan ett år tillbaka. Men när viruset slog till ringde hon själv upp sin gamla chef och krävde att få komma tillbaka och jobba.

Kristna samfund i Wuhan vittnade om hur de kämpade att få fram skyddsutrustning via donationer, samtidigt som den officiella vägen via kinesiska Röda Korset lamslogs.

Det uppstod även ett behov efter information. Medborgarjournalister som Chen Qiushi filmade överfulla sjukhus för hundratusentals följare i sociala medier.

Flera månader senare skulle de kinesiska myndigheterna själva erkänna att vården överbelastades och skriva upp dödssiffrorna med 50 procent.

Långt innan dess rapporterade flera medier om hur Wuhanbor dött utan att testats för viruset.

Coronakrisen skapade också ett ovanligt politiskt utrymme.

Frispråkiga profiler som akademikern Xu Zhangrun och stjärnentreprenören Ren Zhiqiang vågade sig på att kritisera självaste Xi Jinping, generalsekreteraren.

De som rusade fram där, i början, för att fylla vakuumet i Wuhan, fick sig snart se sig omsprungna av enpartistaten, som till slut fick upp farten.

Vissa omfamnades av den, som läkaren Li Wenliang som hjälteförklarades efter sin död.

Andra ersatte den, som volontärerna som först körde runt sjukvårdspersonal med sina bilar.

Och några uppslukades av den. Som medborgarjournalisten Chen Qiushi eller affärsmannen Ren Zhiqiang, som båda försvunnit.