Colombia är inte Sverige: Lotten Collin, Bogotá

3:08 min
Utrikeskrönika 1 juni 2020.

Bogotá, måndag.

Jag funderar på ett påstående som jag hör så ofta: “Det där kanske skulle funka i Sverige, men inte här”.

Det har återkommit under åren i Latinamerika, i alla möjliga sammanhang. Källsortering, offentlig sjukvård, korruptionslagar, kvoteringslistor...

Och nu om coronaviruset.

Precis som i resten av världen står Sverige i fokus för debatten i flera länder i Latinamerika. Vissa vill följa den svenska modellen, andra använder den som avskräckande exempel. Men en sak är alla överens om: Det där som svenska myndigheter gjort, att ge sina medborgare råd istället för att beordra dem, det skulle aldrig funka här.

Vänner och bekanta från olika delar av det colombianska samhället konstaterar krasst att “här gör vi bara som myndigheterna säger om de hotar med polisen”.

Därför måste man tvinga folk att ha munskydd, införa karantän och förbjuda människor att gå utanför dörren ens för att motionera. I Bogotá blev det häromdagen tillåtet för barn mellan två och fem år att gå ut en halvtimme tre gånger i veckan, i närområdet. Colombianska lägenhetsbarn har inte fått vara utomhus alls på snart tre månader.

Och de som är under två? Tja, de tvingas fortsätta vara inlåsta.

Jag invänder att skulle det inte vara bättre att människor fick möjlighet att själva fatta beslut om sin och sin familjs hälsa så länge det inte riskerar någon annans Hur skadligt kan det vara att leka i parken en stund, på avstånd? Är det verkligen omöjligt för staten att lita på att medborgarna är kapabla att skydda sig själva och andra från risker – i ett samhälle där den väpnade konflikten tvingade dem att ta just såna beslut dagligen under 50 års tid?

– Nä, det går inte. Se bara, jag promenerar upp på berget varje morgon trots att man inte får gå mer än en kilometer från sitt hem, säger en vän.

En annan förklarar att han låter sin son leka med grannarnas barn, eftersom båda familjerna ändå är lika instängda, trots att det är strikt förbjudet. En tredje har flyttat hem till sin gamla och ensamma mamma, trots rekommendationen att inte träffa personer över 70.

– Du ser! Vi colombianer bryter mot lagen så fort vi kan, därför måste politikerna införa så strikta utegångsförbud och skicka ut polisen på gatorna, säger vän efter vän när diskussionen kommer på tal.

Jag försöker förklara att det är ju precis det jag menar: varför införa regler där alla ska skyddas på exakt samma sätt, trots att våra förutsättningar är så olika? Ja, och så går hela diskussionen ett varv till.

Det enda vi kan enas om är det uppenbara: nä, vi bor inte i Sverige.