Kungakritiken växer i Thailand: Margita Boström, Sundbyberg
Sundbyberg fredag.
Jag satt ensam på ena sidan av ett gigantiskt bord, sju på den andra.
Närmast mig, två högt uppsatta inom det Thailändska utrikesdepartementet.
Den näst högsta sitter med en tjock hög papper som han släpper med en smäll i bordet samtidigt som han tittar upp på mig för första gången och säger.
– Ja du, jag är glad för att du ännu inte är gripen!
Det tar en stund innan hjärnan registrerade... det där var ju ett direkt hot.
Jag hade ingen aning om vad det stod i dessa dokument.
Det här var hösten 2015, drygt ett år efter militärkuppen, och anledningen till att jag satt där var att jag utan motivering fått avslag på min ansökan om ett journalistvisum.
Jag anande att avslaget hade att göra med att jag rapporterat flitigt kring banden mellan eliten, kungahuset och militären i samband med kuppen.
Många experter menade att militären tog makten just då för att den svårt sjuke Kung Bhumibols över 70 år på tronen snart skulle vara till ända. Det kunde bli turbulent vid tronskiftet då den thailändska befolkningen inte hade så stort förtroende för den blivande kungen, Vajiralongkorn.
Men att öppet uttrycka kritik mot kungahuset har varit otänkbart då thailändarna i generationer fötts in att se kungen som i det närmaste en gud. En garant för landet. Och så uppe på det en lag som förbjuder minsta kritik med mycket långa fängelsestraff.
Det är med det historiska perspektivet man måste se modet hos de som nu kräver en förändring. Som vill ha en ny regering och att kungen ska lyda under folket, parlamentet och inte tvärt om.
De unga, inspirerade av protesterna i Hongkong, vet att det finns en annan verklighet utanför de gamla normerna som gagnar den mycket rika eliten i Thailand som format politiken så länge.
Men de höga militärerna, de superrika familjerna och kungahuset riskerar mycket ifall de tappar makten så frågan är hur långt de är beredda att gå för att försvara sina positioner.
1976 fanns det ingen gräns för vad polisen och rojalisterna ansåg var rättfärdigat. Då gick de in på Thammasatuniversitet i Bangkok sköt ihjäl officiellt 46... inofficiellt mer än hundra med motiveringen att kungahuset var hotat. Samma kväll tog militären åter makten i landet.
Jag fick aldrig ett journalistvisum i Thailand utan fick hanka mig fram på tillfälliga visum. En klar maktmarkeringen. Men den är som en fis i rymden i jämförelse med vad de unga som protesterar nu i Thailand riskerar i sin kamp för en friare framtid utan militärt styre och drakoniska lagar.
