Sura citroner, val och omen i snö: Johan-Mathias Sommarström, Istanbul

3:08 min
Utrikeskrönikan 4 november 2020.

Istanbul, onsdag.

Förra gången jag vaknade upp efter ett amerikanskt presidentval befann jag mig vid den turistiska kusten, i Muğla och plockade färska apelsiner från hotellets bakgård.

Det var en sådan där magisk vacker höstdag, en sådan där dag när man tror att ingenting kan gå fel, att alla världens problem snart kommer att lösas. Det var ju så vacker, så tyst och så lugnt.

Samtidigt var det tydligen snökaos i östra Sverige. Det rapporterades om snödjupsrekord för november i Stockholm, Visby och delar av Jämtland. Bilar fastnade eller körde av vägen, bussar tog sig inte fram och plogbilar var för sena – alldeles för sena.

Olyckskorpar kraxade om att det var ett omen, ”vädrets makter svarade Sverige på det amerikanska presidentvalet” – varför nu vädrets makter skulle svara just Sverige på ett presidentval på andra sidan Atlanten.

Idag vaknar jag inte upp till solstrålar, inte till snöstorm heller. Idag är det regntunga skyar som dominerar Istanbulhimlen, lastfartygens dova tutande hörs genom dimman. Hösten har kommit- sent men till slut.

Fast det känns ju som hela 2020 varit en enda stor höst, bekymren större och värre och leendena färre. Och året är inte ens slut än.

Här i Turkiet råder också ett stort intresse för det amerikanska valet, Turkiet är ett av de länder som kan påverkas direkt och ekonomiskt av vem som dominerar Vita huset.

Trump har alltid varit Ankaras favorit, trots regelbundna fnurror på relationstråden mellan Erdoğan och Trump – med Biden däremot fruktar Ankara att Turkiet ska hållas på avstånd. Att oppositionella ska få stöd, att USA åter fördjupar samarbetet med de kurdiska grupper i Syrien som Turkiet stämplar som terrorister, att USA ska slå in en kil mellan Turkiet och Ryssland, att de ska erkänna folkmordet på Armenier 1915 – eller det som Turkiet kallar det "påstådda" folkmordet.

Trots alla dessa stora frågor har det amerikanska presidentvalet inte fått något extremt medieutrymme här, det har inte heller varit det stora samtalsämnet på folks läppar.

Det finns ju trots allt en del annat att tala om, att allt bara blir dyrare här när valutan rasar, att en del inte längre har råd med bröd, att folk dricker ihjäl sig av fusktillverkad sprit när den lagliga blivit för dyr, att oppositionella och journalister fängslas, en våldsam jordbävning med över 100 dödsoffer i Turkiets tredje största stad, bråket med Frankrike också viruset såklart där de senaste veckorna flera prominenta politiker insjuknat.

Men ändå, det går inte att komma ifrån.

Hela världen påverkas av vad som sker på andra sidan Atlanten just nu.

Jag ser inga omen, ingen snöstorm men inte heller någon klarblå himmel, inga söta apelsiner.

Kanske får jag i min trädgård istället plocka en sur citron med symboliken det innebär, men det här är ju 2020 så den har säkert inte ens mognat – och har den det så har den väl ändå hunnit ruttna.

Johan-Mathias Sommarström, Istanbul
johan-mathias.sommarstrom@sverigesradio.se