Kebaben är åtminstone sig lik: Naila Saleem, Lucknow
Lucknow, fredag.
Det är mycket som är som vanligt här i Indien; trafiken, ljudkakafonin och trängseln. Och just i Lucknow som är känt för sitt moghul-kök smakar den berömda kebaben lika fantastiskt som förut. Det malda köttet perfekt kryddat smälter i munnen.
Men det är också en hel del som är allt annat än vanligt. Indien post-coronalockdown är ett land som kämpar med återkomsten. Regeringen må ha låtit det mesta öppna igen men någon vidare kommers är det inte. Affärsinnehavaren jag träffade häromdagen klagade på bristen på kunder. Migrantarbetare står förgäves i vägkorsningarna och väntar på påhugg. Och så hembiträdet som inte fått komma tillbaka till familjerna hon arbetade i för de har också ont om pengar.
De går alla i väntas tider och frågan är hur och när ekonomin ska ta fart igen. Indiens motsvarighet till Magdalena Andersson Nirmala Sitharaman har även hon hållit presskonferenser och tillkännagivit stödpaket. En del av dem har med indiska mått mätt varit ganska omfattande men behoven är så oändligt mycket större.
Det andra kvartalet i år rasade landets BNP med nästan 24 procent. Prognosen för räkenskapsåret 2020 som slutar i mars nästa år är ett minus på tio procent. Och det är bland de fattigaste som minskningen märks mest. Som hos hembiträdet jag träffade häromdagen och som berättade att nu för tiden är det inte ovanligt att hela familjens inkomst landar på femton kronor per dag. Då äter de bröd med salt eller kanske lite daal sa hon.
Det är kanske inte så konstigt att nästan ingen i de byar jag har besökt de senaste dagarna burit munskydd eller hållit social distans. Rädslan för att dö i corona är kanske inte lika stark som oron inför vad som händer när pengarna inte räcker till mat och det allra nödvändigaste.
I andra delar av det indiska post-coronalockdown samhället pratar man om det nya normala: om viruset som är här för att stanna, om hemarbetets för- och nackdelar och om hur härligt det är med mer familjetid. Man ser möjligheter till en bättre tillvaro, att slippa ifrån hetsen på prylar och status när det enklare livet hamnar i centrum.
Hur det blir med återkomsten återstår att se. Den lär ta många olika skepnader i detta land som inte är ett land utan mer av en kontinent där olika språk, traditioner och värderingar samsas. Och där befolkningsmängdens storlek innebär en stenhård konkurrens om de möjligheter som uppenbarar sig.
