Då ska jag bli smed: Johan-Mathias Sommarström, Mellanösternkorrespondent
Hallå!
Hallå, hör ni mig?
Jag hör inte er, men jag börjar iallafall.
Den som trodde att en pandemi skulle sätta stopp för långa möten och dragningar trodde fel. De har visserligen flyttat från inglasade konferensrum där stolarna ställts för tätt, kafferingar smyckar borden, videokanoner vägrar att fungera och kollegors kaffeosande andedräkt flåsar en ihärdigt i nacken.
Vi slipper numera se och känna eftersvettningarna från friskusar som cyklat till jobbet och de där pinsamma ögonblicken när någon har en torkad snorkråka lite för långt ut i näsborren. En sådan där som gungar fram och tillbaka i takt med in och utandningar. Den fruktan över att vara för nära när den lossnar på en utandning!
Men mötesfascisterna tar inte paus av en pandemi. Nej, nu med alla fantastiska digitala verktyg kan man ju ha fler möten. Burkigt ljudande mötesledare dyker upp på taffligt ljussatta skärmar. Grodperspektivet regerar. Det flåsas och hörs skrapiga bakgrundsljud.
Den digitala ordningsmannen påpekar ihärdigt att alla måste stänga av sina mikrofoner. Men alla hör inte, uppkopplingen laggar.
Ljudet av snörvlingar, djupa klunkar från kaffe, gäspningar och suckar fyller det digitala mötesrummet.
Plötsligt är någon inte där. Har kanske sträckt på benen, gått på dass eller möjligen somnat. Skyller på dålig uppkoppling.
De mest härdade mötesexperter krigar mot tekniken när bildspel med kurvor och diagram ska visas, i halva skärmen, samtidigt som andra halvan visar föreläsaren eller mötesbossen.
De som deltar i mötet från mobilskärmar funderar på om det blivit läge att köpa förstoringsglas.
"Den undre linjen i diagrammet visar nettointäkterna för bruttoåret"
Mobilskärmsdeltagaren ser ju inte ens diagrammet, hur ska den då kunna se linjerna. Mötesnarcissisten är nöjd.
Kravet på social distansering har visat att det minsann går utmärkt att delta i möten även om man inte är på plats, man kan ha möten med hela världen, hurra.
Mötesallergikern bävar. Undersöker noggrant att flighterna på tjänsteresorna inte erbjuder wifi så att det åtminstone finns någon möjlighet att slippa mötesträsket.
De digitala verktygen slår igenom på bred front. I tv-rutor och i webbspelare syns statsepidemiologen med trasslig sladd, någon expert med mobilkameran liggandes på bordet kopplas in i sändning, det knastrar och låter burk. Ljudets fördröjning gör att folk pratar i mun på varandra, bilden fryser. Det laggar. Men spänningen är olidlig.
Det är digitala fikan, digitala AW:n, digitala presskonferenser. Man ska träffa släkten digitalt. Surfplattan får hedersplats på festbordet utifall gamla mamma får för sig att knacka på, ja eller rättare sagt, koppla upp sig på någon app.
Nej, när pandemihelvetet är över ska jag bli smed.
Kasta allt digitalt från ett högt hus, tända en brasa och av värmen från surfplattor och datorer smida ett svärd. Och med det ska jag ut och bekämpa pandemier- och mötesterrorister. Men först ska jag koppla upp mig, dags för morgonmöte.
Johan-Mathias Sommarström, Mellanösternkorrespondent
johan-mathias.sommarstrom@sverigesradio.se
