England och Maradona hör ihop: Daniel Alling, London
London, fredag.
Jag satt i bilen i förrgår kväll när beskedet kom om att den argentinske fotbollsstjärnan Diego Maradona hade gått bort.
Jag körde de dryga 45 milen från de nordöstra delarna av England ner till London i novembermörkret, stora delar av sträckan kördes på den breda och även i lockdown mycket trafikerade M1.
M1
Ni fattar själva sammanträffandet, "Maradona Nummer Ett" hade den vägbeteckningen en kväll som i förrgår lika gärna kunna stå för.
Och längs hela vägen längs M1, ner till London, rena fotbollsnostalgin i stort, vägskylt efter vägskylt för orter som för mig i första hand doftar fotboll.
Hör bara, från norr till söder, exempelvis Newcastle, Sunderland, Middlesborough, Leeds, Sheffield, Nottingham, Derby, Leicester, Luton, Watford och till slut i London skylten för Wembley, den engelska nationalstadion för fotboll.
Men på radion där i bilen och i brittiska medier som jag läste på bensinmackar och rastplatser var det minsann inte bara mysig nostalgi kring Maradona som gällde denna kväll.
Jo, självklart erkänns hans även här av de flesta, i ett land som i fotbollssammanhang i någon mening ändå ser sig självt som rättmätiga favoriter i alla turneringar man ställer upp i, som den störste spelaren någonsin.
Flera av spelarna som var med 1986 när Maradona gjorde sin berömda 2-0 mål i historisk perfektion vittnade om argentinarens vänsterfotade storhet.
Men det var ju i samma match som det andra av hans mest berömda mål också gjordes, det som gjordes med hjälp av "the hand of God", Guds hand som Maradona sa efteråt och det kommenterades förstås också
Och det gick inte att dölja bland vissa kommentarer att bitterheten över att handsmålet godkändes då för 34 år sen finns kvar hos vissa. Den engelske målvakten då, Peter Shilton exempelvis hyllade visserligen Maradonas stora skicklighet, men betecknade honom även i förrgår kväll som osportslig.
Flera tidningar hade bild på målet på förstasidan med någon form av textvariation på "Maradona, now in the hands of God".
Daily Star dristade sig till och med att till samma bild på förstasidan undra var den nutida videodomartekniken VAR fanns "när vi behövde det som mest",
Och, tänkte jag där i mörkret längs motorvägen M1, "Maradona Nummer 1-motorvägen" genom Fotbollsengland alltså, Maradona själv blir kanske ändå den förste att applådera där i sin himmel om England får vinna EM-finalen på hemmaplan i sommar. Kanske skulle det lindra lite av bitterheten.
Fast då kan vi ju sen ändå fortsätta diskutera här om bollen verkligen var över linjen i VM-finalen 1966 då ju England vann mot Tyskland eller varför inte Englands mål i VM 2010 också mot Tyskland godkändes, då ju bollen den gången verkligen var tydligt över linjen.
Ett är säkert, fotboll, bitterhet, glädje och nostalgi, England och Maradona kommer alltid höra ihop.
