Välkommen till den ryska parallella verkligheten! Johanna Melén, Stockholm

3:20 min
Utrikeskrönikan 14 januari 2021.

Stockholm, torsdag

Det hörs nu allt oftare hur det i USA råder två parallella och fullkomligt motstridiga verklighetsuppfattningar.

Där den ena säger att Joe Biden är vald till USA:s nya president samtidigt som den andra säger att det i själva verket var Donald Trump som vann valet men att han blivit bestulen på sin seger.

Här bör tilläggas att det, rent faktamässigt, inte finns något som stöder den senare verklighetsuppfattningen.

Och här vill jag också tillägga: Välkommen till en rysk verklighet.

För i Ryssland har det mycket länge varit just så: Vad som är sant och vad som är falskt beror helt på vem man frågar och varifrån den personen har hämtar sin information.

Den bild som levereras via de regeringstrogna tv-nyheterna är en av ett mycket välfungerande Ryssland med en ledare, en president som är något så unikt som ofelbar samtidigt som världen runt omkring är full av fel och brister, av hycklare och ondsinta russofober.

Den bild som levereras via från staten oberoende nyhetskällor, som till största del finns på nätet, är istället en av ett land med mycket stora problem, ekonomiska, sociala och där en härskande elit under president Vladimir Putins ledning nästan uteslutande ser till sitt eget, inte folkets bästa.

Att de parallella och fullkomligt motstridiga verklighetsuppfattningarna existerar sida vid sida är något man lärt sig leva med, en självklarhet nedärvd från en sovjettid då uttrycket löd: "De, vid makten, ger sken av att ge oss lön. Vi, folket, ger sken av att arbeta."

Nyligen hänvisade en rysk väninna till det gamla uttrycket och överförde det till dagens Ryssland: "De ger sken av att saker är på ett visst sätt. Vi ger sken av att vi tror på det."

Och så lever man vidare, sida vid sida, tills man når en viss gräns då det inte längre går. Då synen på verkligheten är så vitt delad att det blir omöjligt att prata med varandra. Då man faktiskt lever i två skilda världar, visserligen utan en för ögat synlig gräns, men som i medvetandet ändå är omöjlig att överstiga. Då vänner bryter med varandra eller medlemmar av en och samma familj.

Jag tänker ofta på hur en av mina ryska vänner brukade prata om sina egna föräldrar som två zombies, förlorade till den statskontrollerade tv:n, det vill säga zombielådan och vad kunde hon ha för utbyte av att samtala med två levande döda?

Det är på de flesta sätt svårt att jämföra den amerikanska situationen med den ryska men när jag hör talas om uppkomsten av två parallella och till sitt innehåll oförenliga verklighetsbilder tänker jag på Ryssland och hur sorglig och mycket svårbemästrad en sådan situation är.