Var jag på världens mitt? Ivan Garcia, Bogotá

3:05 min
Utrikeskrönikan torsdag 11 februari 2021.

Bogotá, torsdag.

När jag var klar med mina intervjuer på min senaste reportageresa till Quito i Ecuador, hade jag fyra timmar kvar innan jag behövde åka från hotellet till flygplatsen.

Redan före resan till Ecuador hade många sagt: Du måste besöka världens mitt, du bara måste göra det. Med världens mitt menar man ekvatorlinjen, den som delar jordklotet i två delar, norra och södra delen. Jag fick också lära mig att Ecuador har sitt namn därför att linjen på spanska heter Linea del Ecuador, och inte tvärtom som jag trott i 50 år.

Nåväl, jag hade knappt hunnit se mycket av Quitos sevärdheter, mest gått på dess gator och pratat med folk om det kommande valet, så varför inte.

Jag tog en taxi och efter en halvtimme var jag på plats. Det första jag fick höra var att den gula linjen som ska representera världens mitt ligger inte precis på världens mitt … öööh, tänkte jag, okej? Det visar sig att ekvatorn är en fem kilometer bred linje, och det gula strecket ligger inom det fältet, men det är INTE just mitten.

Vill man till den riktiga platsen där mitten ligger, så måste man betala en utflykt som tar några timmar och som ligger på privat mark uppe på ett berg i närheten.

Det hade jag inte tid med, så jag fick nöja mig med den symboliska världens mitt.

Väl där gjorde jag som alla turister gör, går längs den gula linjen som målats på marken med ena foten på norra halvklotet och den andra på det södra. Eftersom jag redan förlikat mig med tanken att det gula strecket ändå symboliserar den riktiga mitten, så var känslan svindlande, lite overklig och svårt att greppa. Tänk att jag går längs världens mitt!

Jag tar bilder från alla möjliga vinklar, lägger mig på linjen, ena armen utsträckt på norra sidan, den andra på södra. Massa med tankar fyller min hjärna, tänk nord och syd, så nära och så avlägset ändå, så olika verkligheter, trots samma planet.

Jag går några meter ifrån linjen och börjar titta på de få turister som tagit sig till platsen denna dag. Det de gör är ungefär det jag gjorde bara några minuter innan. Tar bilder, går längs den gula linjen, lägger sig på den.

Då kom tanken som jag har burit sen dess – vad är det som fascinerar oss egentligen på en plats som den här, som symboliserar världens mitt?

För det första, det är ju bara symboliskt, världens mitt ligger en bit härifrån. Men vi fascineras ändå.

Och även om det verkligen hade varit världens mitt -– vad är grejen med att stå där? Vad skiljer det från att stå på sydpolen eller på nån breddgrad i Honkgong?

För en del har världens mitt en spirituell dimension, krafterna, energin osv. Jag är för rationell för det. Men jag vill ändå tro att vi behöver den typen av upplevelser, vi behöver symbolik och storhet, vi behöver också kontroll över vår tillvaro och kanske att stå på världens mitt ger oss en signal om var i kosmos vi befinner oss.

Jag har i alla fall nu en erfarenhet till i mitt bagage. Jag stod på världens mitt. Eller ja, åtminstone på det som symboliserar världens mitt. Okej då, om inte annat så var jag i alla fall väldigt nära världens mitt.