Vi gör som vi blir tillsagda: Lubna el Shanti, Helsingfors

3:18 min
Utrikeskrönikan 16 april 2021

Helsingfors, fredag.

Vi gör som vi blir tillsagda: vi lyder, vi klagar inte, vi biter ihop.

Säger de håll distans – så håller vi distans, rekommenderar de munskydd så har vi munskydd, vi umgås inte i stora grupper, vi träffar inte våra äldre, och visst, vi tycker förstås att det är trist, jobbigt och svårt men det kunde ha varit värre, så säger nästan alla jag pratat med här om livet i Finland under en pandemi och med restriktioner.

Det kunde ha varit värre. Erfarenheterna av kriget har uppenbart satt sina spår, format den finländska självförståelsen, över generationer, en hänvisning, en förklaring, som alltid kommer på tal.

Journalisten Bengt Lindroth skriver i sin bok om krigets betydelse i Norden, att det är en tragedi som gett Finland självförtroende men också en krass inställning: ja, är det restriktioner vi behöver för att klara oss, då är det väl så.

För ett par veckor sedan planerade regeringen här att införa ett slags utegångsförbud i Helsingfors och Åbo eftersom smittspridningen där var oroväckande stor. Förslaget fick hård kritik och sågades i både mediedebatten och av riksdagens grundlagsutskott.

Men när public service-bolaget Yle frågade finländare om deras åsikt, om de tyckte att rörelsefrihetsbegränsningar borde införas på grund av pandemin, svarade över 70 procent: ja.

Ibland har forskare uttryckt att finländare faktiskt är rätt nöjda med att bara vara hemma, att många kanske tycker att det är lite skönt att slippa småpratet på arbetsplatsen.

Även här finns det sömmar som kan spricka, ork som tar slut. Känslor som bubblar över. I helgen demonstrerade nära 300 här i Helsingfors mot coronarestriktioner, ett tiotals personer greps.

Men restriktionerna tär också på många i tystnad.

Häromdagen var jag på en teaterföreställning, ja ni hörde rätt, en teaterföreställning, en performancegrupp här i Helsingfors, Blaue Frau, har satt upp en föreställning för bara en person i publiken.

Efteråt pratade jag med skådespelarduon bakom konceptet och visst, det är väl fint att man får ordna något i alla fall men om det är något pandemin har visat så är det att kulturen är ingenting värd i beslutsfattares ögon, resonerade de, besvikna över att restauranger kanske snart får öppna medan kulturvärlden i Finland fortfarande är stängd.

Nyligen pratade jag med en jurist om restriktioner utifrån ett rättsligt perspektiv men när det kom på tal om vad man eller han lidit av som mest så kom svaret inte direkt. Han tänkte en stund innan han sa att krama, sin familj och sina gamla.

Lubna El-Shanti, Helsingfors
lubna.el-shanti@sverigesradio.se