Jag ser katastrofen i allt

Sannas pappa betydde allt för henne. Så plötsligt dog han, oväntat och alldeles för ung. Åren de går men sorgen lättar inte.

Utifrån sett har Nina ”allt” - familj, vänner, hus och karriär. Men inuti är hon djupt olycklig och kraschar, om och om igen.

Karin tror alltid det värsta. Blir hon det minsta sjuk förbereder hon sig för begravningen. Behöver det vara såhär?

Malin, 47, vill inget hellre än att höra till. Längtan är så stark att hon är beredd att göra allt för sin partner. Det blir kvävande och istället blir hon lämnad gång på gång.

Rune, 23, vill inget hellre än att arbeta och göra rätt för sig. Men istället har han fastnat i ersättningar och utanförskap. Han tycker att ingen lyssnar på honom.

När Maria blir arg exploderar hon så att hon skrämmer sin omgivning. Efteråt får hon enorma skuldkänslor. Hur ska hon lära sig kontrollera sin ilska?

Isabella har inte riktigt kraft att vara mamma, fullt ut. I alla fall inte ensam mamma. Hennes dotter bor just nu hos en släkting, vilket känns som ett stort misslyckande.

Erik har svårt att tro att människor vill honom väl. I nära relationer blir han misstänksam och håller tillbaka sig själv och sina känslor.

Abraham oroar sig. Han har misslyckats med så mycket i livet, så varför skulle han lyckas i framtiden?

Elvira är känslig, arg och lättprovocerad. Och framförallt - livrädd för att något ska hända sin mamma. De har kontakt flera gånger om dagen. När mamma behöver henne är Elvira beredd att släppa allt.

”Du borde vara mer svensk. Du, som är född och uppväxt i Sverige”. Att möta fördomar dagligen, det är Hannas vardag.

Anneli kan jobba hur mycket som helst. Hon glömmer relationer och tar inte hand om sig själv. Men att sänka kraven på sig själv klarar hon inte.

Saras höga krav på sig själv sätter sig i kroppen. Hon blir stel, får svårt att andas. Det gör ont. Hur ska hon lära sig hantera sin prestationsångest?

Farah har bestämt sig, hon ska inte bli som sina föräldrar. Men ändå halkar hon dit ibland. Går föräldraskap i arv?

Niklas har nyligen blivit pappa. Som adopterad är det första gången han känner att han biologiskt liknar någon. Det väcker starka känslor.

Jonna känner sig okvinnlig. Som kvinnor ska vara, sån är inte hon. Egentligen trivs hon med sig själv, men i kärleksrelationer fungerar det inte.

Matilda har ofta taggarna utåt och blir lätt irriterad. Pojkvännen får ta mycket skit och det känns orättvist, tycker hon.

Amanda vaknar på nätterna och tänker, tänker, tänker. Hjärnan går på högvarv men det leder ingen vart. Hur får hon stopp på snurret?

Lisa växte upp med en känsla av att ständigt bli kränkt. Idag har hon ingen kontakt med familjen och har byggt upp ett eget liv. Men hon är ofta spänd och rädd.

Att vara isolerad passar inte Elin alls. Den påtvingade ensamheten gör att hon känner sig maktlös och ångestfylld.