Mitt ”somewhere” är alltid Norrland: Marie-Louise Kristola, Stockholm

3:32 min
Utrikeskrönikan 29 april 2021.

Stockholm, torsdag – men alltid Norrland i hjärtat.

”I Sverige finns en rik provins med överflöd av allt. Med malm och skog och forsar och med mygg och pitepalt.”

Året var 1970 när Umesonen Hasse Burman spelade in den norrländska slagdängan – ”Vi flytt int, vi flytt int, int ens i fantasin. Här e de mycket bättre så flytt hit med industrin.”

Jag var fyra år då och det vore en överdrift att säga att det här var någon sorts soundtrack till min uppväxt i en västerbottnisk bruksort.

Men budskapet om hur Norrland avbefolkades samtidigt som regionens rikedomar hjälpte till att bygga Sverige rikt, det var en känd melodi. Och slogan Vi flytt int' tror jag till och med att jag – liksom många andra – bar på någon grön rockknapp under många år.

Nu blev ju jag en sådan som flyttade nästan så snabbt jag kunde. Först söderut i Sverige och sen söderut i Europa.

Men i min känsla av att känna mig hemma anywhere finns ändå alltid ett somewhere och det är Norrland

(Eller ja, det finns fler somewhere, men de kan vi spara till en annan krönika)

Den senaste tiden har det här blivit extra tydligt.

Jag tror det började när Bodens kommunalråd jublande presenterade den nya satsningen att bygga ett stålverk i stan som ska göra fossilfritt stål med hjälp av vätgas. Kommunalrådet sa att det här var det största som hänt sen Bodens fästning byggdes.

Och det förstår jag det.

Eller kanske började det redan när jag var i Skellefteå för några år sedan för att prata med folk om den nya elbilsbatterifabriken som planerades.

De flesta förhöll sig hälsosamt skeptiska till hela projektet, det var ju int' säkert att de skulle få ihop finansieringen – men om, ja om det blev så då skulle ju hela stan förvandlas. ”Kanske blir vi nya el-staden” drömde några och erkände att det redan rådde nån sorts Klondykestämning i ”shtaan”.

Även Lule, Kiruna och Gällivare ska få sin beskärda del av industrisatsningar i det kluster som en del börjat kalla den gröna industriella revolutionen i norr.

Nu ställs förstås berättigade frågor om var all grön el ska komma ifrån? En annan fråga är var ska alla människor komma ifrån?

När investeringar på över 700 miljarder planeras i Norrbotten och Västerbotten och många tusentals nya jobb skapas, ja då måste arbetskraften delvis komma söderifrån enligt Arbetsförmedlingen.

”Vi måste jobba med vår attraktivitet”, sa en arbetsförmedlare till P4 Västerbotten. ”Och kanske dra igång en kampanj”

Ja, men då har jag ett förslag till kampanjlåt:

”Vi flytt int, vi flytt int – nä de e int nåt å resonera om – vi flytt int.”