Var är Kôrv-Åke när man behöver honom? Johan-Mathias Sommarström, Stockholm

3:16 min
Utrikeskrönikan 7 maj 2021

Stockholm fredag.

Lockdown igen i Turkiet så flyr till den svenska huvudstaden, här går funderingarna på högvarv.

Var är Kôrv-Åke när man behöver honom?

Denna vänliga eldsjäl från Sveriges hjärta Borlänge som på ett lite bullrigt vis kunde upplysa en om diverse sanningar, alltifrån specifika dansbands storhet till livsnjutning, sport och inte minst korv. Ja, eller körv som det egentligen heter fast de breda massorna i landet ännu inte förstått det.

Kôrv-Åke kan sin korv men det är egentligen inte det som gör honom till en stor människa, det är hans engagemang i lokala sportföreningar, trav, pratgirighet och vänlighet.

Jag tänkte på Kôrv-Åke igår när jag planlöst klickade mig omkring i sociala medier.

På Twitter fanns ingen Kôrv-Åke, där fanns hans motsatser, de arga, rasande främst männen som med snäv världsuppfattning, hög svansföring och svavelosande inlägg upplyser omvärlden om hur fel allting är på allt.

De missar inte en chans att mobba och trycka ner meningsmotståndare, att håna har blivit en sport.

Självuppfattningen bristfällig- flisan i broderns öga alltid större än bjälken i det egna.

Lite grabbigt dunkar de varandra i ryggen med ett ölluktande "höhö" efter varje mening där de mer eller mindre välformulerat tryckt ner någon med annan uppfattning.

Eller de egna poddarna eller videorna där också här oftast grabbar, vräker ur sig oförskämdheter, hån och smutskastning. Att förnedra har blivit inne.

Ibland kan de låta som budgetvarianter på 90-talets dokusåpor eller möjligen som en förfest på 80-talet dit inga tjejer ville komma, så stämningen blev därefter.

Eller kommentarsfälten till harmlösa inlägg.

Hån och hat.

Men det är väl ändå harmlöst, kanske?

Underhållande och lite hån får man väl tåla?

Fast den upptrissade stämningen kan gå för långt.

Svansar till de digitala härförarna vräker ur sig hot, tangentbordssoldater, oftast för rädda för den verkliga världen, hotar att döda människor de aldrig träffat. För vad? En annan åsikt?

Och vad händer på sikt med den offentliga debatten, tonläget och stämningen i samhället när man hellre pucklar på än kommer med konkreta lösningar.'

Nej, ibland undrar jag var de digitala rastvakterna finns men framförallt önskar jag att det fanns fler som Kôrv-Åke.

Sådana som ser det ljusa i livet, som engagerar sig för det goda, som aldrig skulle ägna sig åt hån och mobbning. Som på bred dialekt hälsar glatt och pratar med ett ordförråd som aldrig tar slut.

Fler Kôrv-Åkar i landet, mer kôrv till fôlket. Och ja, den kan vara vegansk om någon nu skulle kräva det utan att vi drar igång en infekterad diskussion om kött vs veganism.