Naturens krafter och den lilla människan: Carina Holmberg, Göteborg

2:55 min
Utrikeskrönikan 10 maj 2021.

Göteborg, måndag.

Jag såg lava från djävulen själv, från jordens innersta säger mannen jag möter vid kanten av de stora lavamassorna vid vulkanutbrottet i Geldingadalur på Reykjaneshalvön. Han är påtagligt berörd.

Det är imponerande syner som möter oss. Kaskader av het lava ur flera olika kratrar på bergen och stora massor av het, långsamt flytande lava som fyller dalen. Och det går inte att stoppa.

Tiotusentals människor har gjort vandringen hit för att uppleva skådespelet.
Här har ingen skadats och inga bebyggda områden hotas men det finns risker.
Den här dagen blåser det kraftigt men är det mer vindstilla så riskerar giftiga gaser att lägga sig i dalen. Andra dagar kan vindarna föra giftiga gaser till bebyggda områden.
I mötet med naturkrafterna är människan liten.

Senast jag upplevde det var i norska Gjerdrum dagen innan nyårsafton. Ett stort jordskred drog med sig hus och vägar och bildade en stor krater mitt i samhället. I ett slag försvann tryggheten. Tio personer dog och över 1 000 människor tvingades lämna sina hem.
När dagsljuset kom dagen efter skredet samlades människor på en höjd någon kilometer ovanför kratern och tittade ut över förödelsen. Tysta och i djup förstämning. I ett litet samhälle känner de flesta någon som drabbats. Och det finns ett behov av att samlas, se och försöka förstå.

Inför naturkrafterna är människan liten. Och det väcker tankar.

Jag har mött katastrofer och naturens krafter genom åren i arbetslivet.
Jag minns allhelgonahelgen 1998 då 69 unga människor dog i den så kallade diskoteksbranden i Göteborg. Det var alltför många unga människor som samlats i en alltför trång lokal och som förvandlades till ett inferno i ett brandförlopp som inte gick att hejda.
Det är minnen som inte går att sudda ut. Göteborg blev en stad i sorg och människor vallfärdade till platsen för att sörja, lämna blommor och hedra de som omkommit.
Naturens krafter och den lilla människan.

Kraftiga stormar, översvämningar, jordskred, bränder och nu kämpar vi mitt i en pandemi.

Det handlar om stora krafter och det väcker tankar. Människor samlas vid kanten av vulkanen, jordskredet eller en brandhärjad lokal för att försöka förstå. Och där påminns jag ödmjukt om att vara tacksam för att ha fast mark under fötterna, tak över huvudet och att hälsan är i behåll.

Naturens krafter och den lilla människan.