Den hårda byxans hårda verklighet: Caroline Salzinger

3:41 min
Utrikeskrönikan 8 juni 2021.

Berlin, tisdag.

Att bära joggingbyxor är att ha förlorat kontrollen över sitt liv. Så kategorisk var en gång i tiden Karl Lagerfeld, den legendariske tyskfödde modeskaparen. Å hans vägnar är jag nästan lättad att han slapp uppleva corona.

För är det någon pryl som slåss med munskyddet och handspriten om titeln som pandemins vinnare, så är det mjukisbyxan. Medan stora internationella jeansmärken kämpat för sin överlevnad, eller till och med gått i konkurs, så boomar mysbyxan.

Särskilt män lägger här i Tyskland betydligt mer pengar på joggingbyxor nu jämfört med innan pandemin enligt konsumentforskningsföretaget GfK, och andelen tyskar som köper en joggingbyxa "för annat ändamål än sport" har ökat ordentligt.

Om kostymen är den hårda rustning vi omger oss med för att känna oss säkra på jobbet, så är joggingbyxan det mjuka höljet i en hård vardag, skrev tidningen Tagesspiegel i en i uppsjön av artiklar över mysbyxtrenden här, men också för alla som måste fortsätta gå till jobbet så har pandemin inneburit färre tillfällen för att vara representabla och fler för att vara komfortabla.

Och nu får ni gärna rätta mig men här tycker jag mig ana att ni, hemma i Sverige har valt en lite egen strategi också i denna facett av coronahanteringen. Härifrån kontinenten förvånas jag över svenska mediers tips-artiklar om vikten av att byta om inför hemma-arbetsdagen, hur en morgontoilette så lik tiden innan pandemin som möjligt ska upprätthålla struktur och effektivitet, trots att ingen ser att man klämt ner sig i blus och kavajbyxa.

Kan det tyda på en strävan att vilja behålla en känsla av kontroll, medan vi längre söderut bejakar undantagstillståndet och kontrollförlusten? Chansen att släppa kropparna fria, att inte snörpa in sig i åtsittande linningar och stramande band, åtminstone på de delar av kroppen som inte syns under videokonferensen med redaktionskollegorna.

Karl Lagerfeld visste inte hur rätt han hade, joggingbyxan är den ultimata symbolen för den kollektiva kontrollförlusten som corona har inneburit, och ovanpå det en ljuvligt bekväm sådan.

Men frågan är hur det ska gå nu. Här i Tyskland tros alla som vill ha fått sin första dos vaccin om lite mer än en månad, så senast i höst lär cheferna på tyska kontor vilja räkna in sina får i fållan.

Problemet är, att vi kontorsarbetare har fått smak för mjukisbyxan, så pass att många av oss numera drar alla andra byxor över en kam och buntar ihop dem i kategorin "hårda byxor".

Först nu, efter mer än ett år i kläder som tillåter kroppen att bukta in och ut där den vill märker vi hur obekväma riktiga byxor faktisk är. Många sätter sitt hopp till tjusiga, mer pimpade varianter av mjukisplagget, en chef på det tyska modemärket Hugo Boss slår smått desperat ett slag för kavaj till joggingbyxan.

Men jag tror inte på det, mjukisbyxa och värdighet är en svår kombination, den ende som skulle kunnat få till det är väl just Karl Lagerfeld. Nej, det får nog bli en kollektiv kraftansträngning i höst och en konfrontation med den hårda byxans hårda verklighet.