Droppstenarna i Korallgrottan avslöjar klimatet
Stalagmiterna dateras med uran-thorium-metoden och sedan görs en syreisotopanalys, som visar hur mycket av den tyngre isotopen 18O som finns i förhållande till den lättare och vanligare isotopen 160. Förhållandet kan indirekt avslöja vilken temperatur som rådde när stalagmitens många tunna lager av kalciumkarbonat bildades.
Men många processer är inblandade och tolkningen är komplicerad, förklarar Hanna Sundqvist, som är paleoklimatolog vid Stockholms universitet. Med sig som fältassistent i grottan har hon grottutforskaren Johannes Lundberg. Men det är inte bara paleoklimatologerna som är intresserade av vad stalagmiterna kan säga oss om forna tiders klimat. Även klimatmodellerarna har stor användning av sådana här så kallade proxy-data, för att se hur väl deras modeller stämmer med verkligheten.
I förlängningen hjälper stalagmiterna oss att säga något om framtiden också, och vilka klimatförändringar vi har att vänta. Om detta berättar klimatmodelleraren Qiong Zhang, vid Bolincentret för klimatforskning vid Stockholms universitet.
