Väl 17 år, berättar Gunilla, spatserade hon in på Konstfack för att lära sig – mycket. Under åren spenderade hon mer och mer tid på scenografi – för henne ”en kombination av konst, konsthantverk, materialkännedom, teknik, konst- och teatervetenskaplig kunskap samt en nödvändig litterär insikt.”

Hon berättade långt och mycket om hur man funderar kring scenografin inom teatern och operan – och anekdoter från 50 år vid scenen. Genom både Artaud, Brecht och Bergman berättade Palmstierna-Weiss om en evig föränderlig teaterkonst och hur en teater kan se drastiskt annorlunda ut.

Hennes sista ord i sitt Sommarprogram ägnade hon om en reflektion över sina barn och generationerna: ”Det samhälle vi lever i nu är resultatet av en långsam evolution.” Om utveckling, och hopp, och hur långt samhället har kommit sedan andra världskrigets mörker.

Om Gunilla Palmstierna-Weiss

Internationell stjärna som scenograf och kostymtecknare. Gav förra året ut sina memoarer Minnets spelplats. Började som keramiker och studerade vid Konstfackskolan i Stockholm, Rietveldtacademien i Amsterdam och Arts décoratif i Paris. Har gjort scenografi åt Peter Brook på Royal Shakespeare Company, på Götz Friedrich operafestivaler i Holland och åt Ingmar Bergman på Dramaten, i Salzburg och i München. Fick en Tony för kostymerna till Mordet på Marat som sattes upp på Broadway i New York. Hennes keramiska väggkonstverk smyckar många offentliga platser i Sverige.

- Betraktelser över och erfarenheter av konst, kultur, motstånd och barn sett från mitt perspektiv som yrkeskvinna.

Producent: Anneli Dufva