Församlingen var vårt stöd efter självmordet

29 min
Den som dött genom självmord fick inte begravas på kyrkogården. Så sa svensk lag ända fram till 1908. Hur har religionens syn på självmord och självmordstankar förändrats? Ove och Elisabeth Larsson fick stöd av sin frikyrkoförsamling när sonen Samuel tog sitt liv.

Det första Elisabeth Larsson gjorde när hon hittat sin son Samuel död var att ringa till sin man Ove. Det andra var att ringa en medlem i frikyrkan hon tillhör.  Veckorna efter Samuels självmord kom någon från kyrkan hem till Ove och Elisabeth varje dag.

­ -De bakade, lagade  middag åt oss och hjälpte till i lagårn, berättar Elisabeth. För själva orkade vi inte.

Församlingen bjöd in hela byn till ett möte och informerade om självmordet. Under en fikapaus kunde folk komma fram och ge familjen en kram.

­ -Sen behövde ingen gå över på andra sidan gatan när de såg oss, säger Elisabeth.

Det visade sig att flera i Oves och Elisabeths kyrka hade förlorat någon i självmord. Men först nu kunde de tala öppet om det. I bönegrupperna diskuterade de också hur Bibeln ser på självmord.

Yassin Ekdahl kom ensam från  Somalia på nittiotalet och blev adopterad av en svensk familj. Nu är han psykolog och hjälper somalier i kontakten med psykvården. Den muslimska synen på självmord och psykisk sjukdom påminner om ett kristet Sverige som fanns för inte så länge sedan, säger han. Vården måste bli bättre på att möta de här patienterna. 

­- Om du vill veta om en troende muslim har självmordstankar kan du inte fråga rakt på, säger Yassin Ekdahl. Personen kommer att svara nej, eftersom självmordstankar ses som en svår synd. Men man kan fråga: har du tänkt att det vore bättre om du inte levde?

Reporter Lollo Collmar