Skönheten, del 4
Jag står åter framför den gamla skolbyggnaden. Det är tidig vår på slätten utanför Sala i Västmanland. Himlen är grå och förutom en fågel som ropar långt borta är det alldeles tyst. Jag står utanför byggnaden och jag ska snart gå in. Det var här det började, och det är här det slutar - sökandet efter skönheten. Uppdraget var omöjligt, men däri låg lockelsen. Skulle skönheten gå att fånga in, lägga i en burk, stoppa i ett kartotek, mäta, väga och känna på, skulle den givetvis förlora all sin kraft. För mig är den endast ett sken som vittnar om en annan värld. Jag är en skugga, som rör mig i skuggan. Skönheten är gnistan, sensommarens mareld, det snabbt brinnande ljuset. Träbyggnaden jag står framför är hög och röd. Det var ett ljud som förde mig hit, det var ljudet av en klocka. Jag står utanför skolbyggnaden. Och så går jag in.
Klocktorn. Foto: Sanderovski&Linda, licens: CC, I.
I det sista programmet i serien om skönheten undersöks fyra olika minnen: Ljudet av en klocka, ett lockrop i natten, vinden genom en flöjt och ett dansstycke som var det allra vackraste.
Medverkande: Broder Birger från Östanbäcks kloster. Nathalie Nordquist, premiärdansös vid Kungliga Baletten. Kål Berit Sens, kulerska och sångerska. Samt Gunnar Jinmei Linder, mästare på den japanska shakuhachi-flöjten.
