Hur farlig är fästingen?
Förra året insjuknade rekordmånga i den fästinburna hjärninflammationen TBE här i Sverige – 287 personer. Det förekommer några enstaka dödsfall, men en stor andel av dem som smittas får livslånga sviter av sjukdomen. På 50-talet insjuknade ett tiotal personer varje år.
För att förstå orsaken till förra årets ökning måste man förstå fästingens biologi.
– Förr tyckte jag att fästingar var äckliga kryp som parasiterade på mig, men efter att jag studerat dem kan jag inte annat än fascineras, säger biologen Kajsa Glemhorn som varje sommar ordnar fästingsafaris på Öland.
Fästingen har tre olika livsstadier. Larven utvecklas till en nymf som sedan blir ett vuxet djur. Mellan varje stadium måste den ha ett blodmål som den får genom att suga sig fast på ett värddjur. Det är den enda föda de någonsin intar.
Mellan blodmåltiderna sitter de på till exempel ett grässtrå i en fuktig miljö och väntar på att ett värddjur ska passera tillräckligt nära. Ibland övervintrar de nere i marken i väntan på att det ska ske.
Larverna sätter sig oftast på smågnagare. Vanligtvis är det i nymfstadiet vi träffar på dem. Sedan måste honan suga blod en gång till för att kunna lägga ägg. En enda hona kan lägga upp till 3000 ägg. Ett av de viktigaste värddjuren för fästingen är rådjur. Så när rådjuren varit många från 80-talet och framåt har det lett till allt fler fästingar, som också gynnas av ett varmare klimat och längre vegetationsperioder.
När rådjuren minskade kraftigt efter två hårda vintrar fick mängder av hungriga fästingar samsas om smågnagarna. När larverna åt på samma djur som nymfer som bar på TBE-smittan blev resultatet ovanligt många smittbärande djur. När sen smågnagarna också minskade, samtidigt som vi 2011 hade en tidig varm vår blev människan extra viktig som värddjur. När det sedan blev en ovanligt lång varm höst, med svampsäsong ända in i december blev resultatet ovanlig många TBE-fall.
Men hur farligt är det att bli fästingbiten?
Det var en fråga som Pia Forsberg, professor i infektionsmedicin ofta fick av sina patienter. Därför drog hon igång Sting-studien. Hittills har 4000 fästingbitna människor från Umeå i norr till Skåne i söder lämnat in fästingen och själva lämnat blodprov. Det har visat att mellan 10 och 35 procent av fästingarna bär på borreliabakterier, men att bara ett litet antal av dem som blir bitna av smittbärande fästingar själva blir sjuka. Pia Forsberg säger att vi förstås ska ta fästingbett på allvar, men att studien visar att risken att bli sjuk ändå är ganska liten.
– Det finns människor som inte går ut i naturen för att de är rädda, och det behöver man inte vara, säger hon.
Vetenskapsradion
vet@sr.se
