Ann Heberlein

– Lite mer låt gå mentalitet är helt plötsligt mer tillåtet. Stanna till vid köksbordet, eller på bryggan. Luta ryggstödet på rullstolen mot dörren till växthuset och fånga en oktobersolstråle.

- Själslig smärta gör blicken klarare, den kan också få andra smärtor att kännas djupare och tyngre, eftersom de rör vid samma plats i själen, den där sjön utan botten.

– Han tittar vantroget på mig, så där som mina barn kan se på mig ibland när de tycker jag är bortom all räddning.

– Jag själv har diplom i oro – jag är så utstuderat bra på det. Och nostalgi – det ska vi inte tala om hur bra jag är på det. Men nuet.

– Livet är alldeles för värdefullt för att vi ska låta det krympa genom att leva utan mening, utan kärlek och, slutligen, utan hopp.

Vissa säger att veden värmer två gånger. När den huggs och när man eldar den. Pappa säger att veden värmer sju gånger.

– Så mycket ligger i mina egna händer; ge blomman ny gjord, ge den utan språk några ord, den utan gemenskap en plats.

Det är en helt vanlig dag. En sån man bara vet att uppskatta när livet är motsträvigt och man lider brist på vanliga dagar.

– Väldigt konstigt, det går aldrig att räkna ut livets nästa drag.

- Det lilla filialbiblioteket. Mitt lilla bibliotek. Jag känner att det hettar lite i kinderna. Det här var en så viktig plats för mig.

– Jag hade inte ord för det då, men jag vet idag att vi människor är flockdjur. Vi behöver bli sedda och respekterade och få kontakt i vår flock.

– I den här existentiella påfrestningen så dyker det upp en jätteful liten egenskap i mig, som jag inte alls är stolt över. Jag blir irriterad på små initiativ.

– Mormor slängde inte små plastpåsar heller, sådan som bröd kommer i och som man har när man bakar och fryser in grejer. Hon diskade dem och hängde dem på tork med en klädnypa och använde dem igen.

– Det lugnet, den tystnaden och stillheten den älskar jag. Tomrummet och lugnet stimulerar fantasin och kreativiteten.

– Nu har det gått åtta månader och hans minne ger mig ingen frid alls.

- Jag har en kompis som berättat om hur hans matminnen hjälper honom att minnas hans barndom. Efter att han berättade det, är det som att jag själv hela tiden kopplar händelser i livet till maten jag...

– Om de haft ett val skulle de gärna ha fortsatt med sin trängsel, sin törst och sina bekymmer, och förstås med aftonens glädjeämnen och badhusets svalka. Men ibland har vi inga val.

Jag skulle se det som friskt om vi bröstade upp oss och vågade anta en identitet. För är det något Sverige lider brist på så är det just det.

Tankar för dagen ger en stunds eftertanke i nyhetsflödet.

- Jag tycker att jag under min levnadstid har märkt en stor förändring av vad som prioriteras i samhällslivet, att vi gått från tanke och förnuft till att bli allt mer känslostyrda.