Hedersmordet på Pela

Pelas lillasyster Breen, kontaktar svensk polis och man påbörjar en förundersökning trots att oddsen att nå domstol är de sämst tänkbara:
Offret är visserligen hemmahörande i Farsa i södra Stockholm, men hon saknar svenskt medborgarskap. Mordet har begått i ett land som saknar diplomatiska förbindelser med Sverige. Polisen har inte kunnat undersöka brottsplatsen, saknar tekniks bevisning och dessutom är huvudvittnet, lillasystern Breen, kvar i Kurdistan.
Dåvarande utrikesminister Anna Lind blir engagerad i fallet och den tysta diplomatin leder så småningom till att svensk polis lyckas få hem lillasystern.
Drygt 1 ½ år efter dödsskjutningen startar så rättegången som kommer att gå till historien som den första hedersmordsrättegången i Sverige. De åtalade är två av offrets farbröder. De hävdar att de är oskyldiga till mordet och lägger skulden på Pelas pappa. Pappan har aldrig hörts av svensk polis men har i flera intervjuer och brev tagit på sig mordet på dottern. Den svenska domstolen väljer dock att gå helt på lilla syster Breens version av mordet och i januari 2001 dömer rätten farbröderna till livstids fängelse för hedersmordet på Pela.