Kerstin Ekman och den enträgne naturforskaren

20 min
Clas Bjerkander var en naturforskare på 1700-talet. Han utförde sin forskning hemma i Västergötland, vid sidan av sitt prästämbete. Han har kallats den praktiska insektsforskningens grundare i Sverige, men han har oförtjänt råkat i glömska, menar Kerstin Ekman som nu skrivit en biografi om honom.

Synen på det vi kallar naturen var annorlunda på Bjerkanders tid, inte minst för att växtligheten och landskapet såg så annorlunda ut. Exploateringsgraden var mycket lägre, och i stället för högproduktiva ensilagevallar hade man ängsmarker - hårdvallsängar - med en stor rikedom av arter.

Samtidigt var svält och missväxt reella hot. Clas Bjerkanders upptäckt av de flugarter som orsakade stor förödelse i stråsäd lade grunden till en effektiv bekämpning.

Forskarens villkor har också förändrats mycket. Clas Bjerkander var från början en fattig bondunge, men lyckades både komma till Uppsala och bli präst. Linnélärjungen Bjerkander blev medlem i Vetenskapsakademin, men arbetade också som präst och kunde aldrig vara med på dess sammanträden. Han kom aldrig till Stockholm, och återvände aldrig till Uppsala efter studietiden. Men fortsatte ihärdigt sin forskning hela livet.

Kerstin Ekman vill lyfta fram den forskning som utfördes utanför Stockholm och Uppsala, och vikten av både det humanistiska kulturarvet inom naturvetenskap och botanisk allmänbildning. Hon delar Bjerkanders lust att upptäcka, lära och ströva i skog och mark.

Kerstin Ekman är författare, hedersdoktor vid SLU och Umeå universitet.