Bristen på eftervård
Enligt den rundringning som redaktionen för ”Det svenska psyket” gjort till alla landsting och regioner uppger 19 av 21 landsting att de har brist på psykiatriker.
I programmet besöker vi också vårt grannland Norge. Där har man gjort en genomgripande förändring av den psykiatriska vården. Dels för att det ska finnas en helhetssyn och långsiktighet i vården, och dels för att undvika att patienten faller mellan stolarna.
Norge började sin satsning 1998 och höll på fram till 2008. Under tio år har man satsat mellan 25 och 30 miljarder kronor som var öronmärkta för psykiatrin. Detta kan jämföras med den svenska satsningen på knappt fem miljarder under sex år.
Norge har alltså satsat fem gånger så mycket pengar trots att befolkningen där är ungefär hälften av den svenska.
I Norge har man byggt upp 75 distriktspsykiatriska centrum (DPS) i hela landet. Tanken är att dessa är ansvariga för att ge patienten en sammanhållen vård.
I Oslo bor patienten Marit Selmer som sökte vård första gången 1988. Hon vittnar om hur psykiatrisatsningen radikalt förändrat hennes vård och livskvalitet.
– Jag kan ringa min psykiatriker och snabbt få tid. Jag har alltid flera personer kring mig som har kontakt med varandra. Jag känner mig trygg och har fått styrka att leva ett vanligt liv, säger hon.
Den svenske psykiatrikern Herman Holm, tidigare chef för psykiatrin i Malmö och som också deltagit i Sveriges kommuner och landstings (SKL) utredning om slutenvården, menar att Sverige hade kunnat satsa mer som i Norge. Och det föreslogs ju också i den s k Miltonutredningen ”Ambition och ansvar” som lades fram 2006.
– Det som nu hänt är att man satsat en del på psykiatrin, men att det mesta har varit politisk retorik, säger han.
