Del 13: Apön

Det blå hotellet ligger vid Vätterns strand, som en sista utpost mot den stora världen. Som vanligt kommer Generalen som första gäst till hotellet.

De mystiska suckarna fortsätter. Plötsligt spottas Generalen ut ur hotellet, som ett gammalt tuggummi. Han landar långt ute i havet.

För första gången någonsin kommer det en ny gäst till hotellet: Emma. Hon bestämmer sig för att stanna medan hennes mamma åker på golfresa. Emma tycker att hotellet känns som hemma.

Emma får bo i rummet uppe på vinden. När hon ska gå och lägga sig är det som om hotellet vaggar lite, och det brusar som ett hav i en snäcka. Vad är det egentligen för hotell hon hamnat på?

När Emma kommer ner på morgonen håller Ben och Burt på att binda fast hotellet med stora tjocka rep. Hotellet har börjat röra på sig, det är som om det vill ut i havet.

Hotellet har givit sig iväg ut på havet och flyter där som ett riktigt fartyg. Alla gäster på hotellet är med - även General Fågel, som äntligen får användning för sina stora öron.

Det blåser upp till storm, och hotellet blir sjösjukt. Från fyren långt borta vid horisonten hörs det sång. Men vem kan det vara som står och sjunger i full storm?

Alla går iland på fyrön. Där bor Faster Karin alldeles själv för att få sjunga ifred. Och hon kan sjunga så att stormen lägger sig. Burt lyckas övertala henne att följa med på båten.

Faster Karin får syn på alla gamla meddelande från hotellets fax, som Ben och Burt aldrig brytt sig om. Meddelandena är skrivna på en ålderdomlig svenska, men faster Karin kan tyda dem.

Faster Karin berättar hotellets hela historia. Att det en gång i tiden varit ett ståtligt skepp som seglat runt alla haven på jorden.

Emma undrar hur de ska hitta till Fågelviken utan sjökort. "Viken närmast solnedgången, i Glitterhavet", har hotellet meddelat i faxen. Men hur hittar man dit då?

Våra vänner går iland på en solig ö. Den verkar helt tom. General Fågel klättrar upp på en hög klippa. Plötsligt kastar han sig ut över havet och glidflyger genom luften på sina stora öron.

I en palm sitter fyra håriga apor och svänger med benen. De sjunger en sång som handlar om Djävulsgapet, den enorma virveln i havet som suger ned och krossar de fartyg som kommer för nära.

Djävulsgapet ligger i Dimhavet, där man inte kan se någonting, bara höra. Plötsligt hörs det ett ljud som låter som en brusande fors.

Hotellet rusar fram över det soliga Glitterhavet, som ett riktigt skepp med kvisten som nu vuxit upp till mast, och med kursen inställd på Fågelviken. När de kommer fram möts de av en överraskning.

Det stundar till bröllop i det blå hotellet. General Fågel och flickan Emma är förstås där.

Det blå hotellet - som förut bara var ett hotell, och innan det bara en båt - är nu både och. Det ligger fastsurrat med grova rep vid sin nya plats vid kajen i Fågelviken.

Det står en gammal telefax i ett av rummen, och genom den kan hotellet prata med besättningen. Hotellet berättar för Emma att det känner sig fångat av Bens hårda knutar.

Hur ska man få de stora fiskarna att nappa? Kapten Emma får en idé: hon agnar en jättekrok med jäsdegen från köket.

På väg mot Glitterhavet stöter våra vänner på havets farligaste strömvirvel - Djävulsgapet. Den är så stark att den kan sluka vilken båt som helst!