Del 9: Bortglömda meddelanden

Det blå hotellet ligger vid Vätterns strand, som en sista utpost mot den stora världen. Som vanligt kommer Generalen som första gäst till hotellet.

De mystiska suckarna fortsätter. Plötsligt spottas Generalen ut ur hotellet, som ett gammalt tuggummi. Han landar långt ute i havet.

För första gången någonsin kommer det en ny gäst till hotellet: Emma. Hon bestämmer sig för att stanna medan hennes mamma åker på golfresa. Emma tycker att hotellet känns som hemma.

Emma får bo i rummet uppe på vinden. När hon ska gå och lägga sig är det som om hotellet vaggar lite, och det brusar som ett hav i en snäcka. Vad är det egentligen för hotell hon hamnat på?

När Emma kommer ner på morgonen håller Ben och Burt på att binda fast hotellet med stora tjocka rep. Hotellet har börjat röra på sig, det är som om det vill ut i havet.

Hotellet har givit sig iväg ut på havet och flyter där som ett riktigt fartyg. Alla gäster på hotellet är med - även General Fågel, som äntligen får användning för sina stora öron.

Det blåser upp till storm, och hotellet blir sjösjukt. Från fyren långt borta vid horisonten hörs det sång. Men vem kan det vara som står och sjunger i full storm?

Alla går iland på fyrön. Där bor Faster Karin alldeles själv för att få sjunga ifred. Och hon kan sjunga så att stormen lägger sig. Burt lyckas övertala henne att följa med på båten.

Faster Karin får syn på alla gamla meddelande från hotellets fax, som Ben och Burt aldrig brytt sig om. Meddelandena är skrivna på en ålderdomlig svenska, men faster Karin kan tyda dem.

Faster Karin berättar hotellets hela historia. Att det en gång i tiden varit ett ståtligt skepp som seglat runt alla haven på jorden.