Vreden i blåbärsskogen

55 min
Om globala klassklyftor i bärskogen. Efter sommarens demonstrationer bland asiatiska bärplockare reser Konflikts Randi Mossige-Norheim till Särna där vietnameser nu jagar mat i brist på bär, jobb och lön. Men det är inte bara som bärplockare långresande låglönearbetare blir allt vanligare. Samtal om den vietnamesiska vreden som varsel om fler konflikter på en alltmer global arbetsmarknad.

Det har blivit något av tradition, en svensk klassiker såhär i surströmmingstider: alarmen om behandlingen av bärplockare. För tio år sedan när polacker, ukrainare och thailändare flögs till svenska skogar, varnades de för ”rena vilda västern” vad gällde löner och arbetsförhållanden. För tre år sen förbjöd thailändska myndigheter sina medborgare att åka hit på grund av för dåliga lönevillor. Sedan förra året sitter tusentals, redan fattiga, svårt skuldsatta i Thailand efter vistelsen i Sverige. Det har till och med blivit film, The Blueberry Fiasco in Sweden, där Sverige framställs som ett varnande exempel av en nybildad fackförening för migrantarbetare i Thailand – en arbetsstyrka på närmare 300 000 thailändare, där aktuella fall också är thailändare som utnyttjats och skuldsatts vid grisfarmar och spaghettifabriker i Polen och tomatodlingar i Spanien.

Årets larm från den svenska bärskogen verkar dock värre än någonsin. Efter en tre mil lång protestmarsch genom södra lappland har 200 kineser till slut fått en förlikning och flugits hem. Röda korset har skickat nödhjälp till 140 bärplockare från Bangladesh som fastnat i Bräcke, Jämtland. I Arvidsjaur stänger kommunen hemmet där thailändska arbetare bott. ”Rena 1800-talet", säger miljöinspektören. Och i Särna kokade det över för två veckor sedan när de nära 300 vietnameser som rekryterats som plockare fick klart för sig att de aldrig skulle kunna plocka 90 kilo lingon, eller 50 kilo blåbär per dag och därmed bli utan lön.

Igår väcktes åtal mot fyra av arbetarna för olaga frihetsberövande och mot en av dem också för misshandel. De låste helt enkelt in sina arbetsledare för att få svar. Konflikts Randi Mossige Norheim reste till Särna i Älvdalens kommun, en by långt upp i västerdalarna med omkring 1000 invånare som blev 30 procent större när vietnameserna kom.

Mer än hälften av vietnameserna i Särna, drygt 150 stycken,  har redan gjort det fyrabarnsfadern Doan planerar, de har försvunnit, åkt någon annanstans. Ingen vet vart. Inte kommunen, inte bemanningsföretaget som tog hit dem, och inte bäruppköparen. De vietnameser som är kvar i Särna vet ingen heller var de ska ta vägen när kommunen tvångstömt det gamla vårdhemmet där de bott. De enda vietnamesiska bärplockare i Älvdalen som kommer att vara i säkert förvar är de som nu åtalats för att handgripligen sökt rättvisa genom att låsa in sina chefer.

Fallet med vietnameserna i Särna är i sin tur bara en rännil ur en ständig flod av rapporter om missförhållanden bland världens närmare 200 miljoner migrantarbetare. Som i USA där det för en tid blev kris i kosherfrågan. Efter en räd mot landets största slakthus för kosherkött spärrades 400 slakteriarbetare in på ett nöjesfält som amerikanska Immigration and Customs Enforcment, ICE, hyrt som tillfällig arrest i Waterloo, Iowa. De flesta gripna visade sig vara från Guatemala, eller Mexico. Förhören utvisade att arbetsledare slagit arbetare med köttkrok och att många fick löner långt under lagstadgade miniminivå. Kosherslakteriet är bara ett av många exempel i en köttpackningsindustri där låglönearbetare importeras, både legalt och illegalt. När Kosherföretagets arbetare i Brooklyn började organisera sig fackligt stämde företaget dom med argumentet att de kan väl inte starta fackförening. De har ju inget uppehållstillstånd.

Det är en klassisk konflikt. Liksom den i Japan där man talar om KKK – arbeten som är kitsui, kitanai och kiken, hårda, smutsiga och farliga. Jobb som hittills skötts av hundratusentals latinamerikanska migranter. Som nu när jobben blir färre erbjuds pengar för att förmås lämna Japan. Som det står skrivet i en klassiker: ”Ägarna följde utan att veta om det romarnas exempel. Slavar importerades, fast de inte kallades för slavar: kineser, japaner, mexikaner, filipinos. De lever på ris och bönor, sa affärsfolket. De har inte stora behov…Och trilskas de så utvisa dem bara…”  Så beskrev John Steinbeck arbetsmarknaden i Kalifornien för 70 år sen i Vredens druvor. Idag är den global, men vreden är klassisk.

Gäst i studion är Anna-Lena Lodenius, som förutom att ha författat kursboken Migrantarbetare för två år sen också var den som skrev en längre rapport om den "globala utmaningen" till fackförbundet Kommunals kongress i år. Och just Kommunal är det som sedan något år ska företräda bärplockarna i Sverige.

En som haft anledning att fundera över den nya globala arbetsmarknad Särna är exempel på är David Rothkopf, före detta vice handelsminister under Bill Clinton, medarbetare till Henry Kissinger och författare till den uppmärksammade boken Superclass – Hur den nya globala makteliten styr världen. I arbetet med den granskningen av tusentalet affärsmän och politiker, som Rothkopf menar styr världen, hade han också anledning att fundera över en global klassordning. När Konflikts Ivar Ekman ringer upp honom placerar han vietnameserna i Särna i en klassisk kategori, längst ner.

En europeisk debattör som gjort sig känd som uttalad förespråkare för ökad rörlighet och migration är den förre The Economist-journalisten, och numera författaren Philippe Legrain. Han har lagt stor möda vid att i sin bok ”Immigranter – Ditt land behöver dem” bevisa vårt behov av migrantarbetarna. Och hur en mycket rörligare global arbetsmarknad skulle kunna bli ett system alla vinner på. Konflikts Mikael Olsson intervjuade honom.

Programledare: Mikael Olsson
Producent: Ivar Ekman