Ockupationen eller Tallinns befrielse: Ekots Thella Johnson om den baltiska mediedebatten som pyr under ytan
Helsingfors, torsdag.
Då och då inträffar de där ögonblicken som man nog alltid kommer att minnas från sin tid som korrespondent. När man plötsligt får uppleva hur en situation hettar till och det som har pyrt under ytan kokar upp.
I förra veckan var jag i Estlands huvudstad Tallinn för att delta i en konferens om yttrandefrihet och mänskliga rättigheter, ordnad av det estniska människorättsinstitutet.
En välbesökt paneldebatt gällde ett kärt, eller borde jag säga motvilligt familjärt, diskussionsämne i den här delen av Europa: Propaganda.
Hur ser propagandan från Ryssland ut i Baltikum idag, och hur kan man bekämpa så kallad informationskrigföring eller informationspåverkan och samtidigt fortsätta värna yttrandefriheten?
I panelen satt inbjudna medieexperter från Ukraina, journalister från oberoende medier i Ryssland och så chefen för den ryskspråkiga public serviceradion i Estland. Det var när han tog till orda som det började skruvas på sig bland kostymerna och konferens-dräkterna i publikhavet.
– Tänk er att tidningen New York Times hade en upplaga på engelska, och så en på spanska. (Vilket de ju alltså har numera.) Men tänk er sedan att när man läste bägge versionerna av tidningen så visade det sig att artiklarna kom till helt olika slutsatser om samma sak. Det skulle inte funka i längden, eller hur? Till slut skulle människor börja undra vilken version av dagens nyheter som New York Times egentligen stod för, sade radiochefen och fortsatte:
– Så hur kommer det sig att vi har dagstidningar här i Estland, som gör precis så?
En kvinna i publiken reser sig upp.
– Jag är chefredaktör för den ryska upplagan av Postimees. (Alltså Estlands största dagstidning.) Är det oss du anklagar för att publicera samma nyhet med olika vinkel till våra ryska och estniska läsare? Kan du ge något exempel, datum, artikelrubrik? Du försöker bara svartmåla all rysk press i det här landet! Det gör du alltid, säger chefredaktören upprört till radiochefen.
Medan hon håller sitt anförande viftar en man längre fram i publiken och kräver att få en mikrofon skickad till sig.
– Jag ska ge dig ett datum om det är det du vill ha. Den tjugoandra september, minnesdagen av den sovjetiska ockupationen av Estland, hade en tidning, inte ni men en av era konkurrenter, två artiklar. En på estniska och en på ryska.
Den estniska hade rubriken "Idag minns vi ockupationen av Estland". Men den ryska artikeln inleddes med rubriken "Idag firar vi minnet av befrielsen av Tallinn". Så kom inte och påstå att detta inte förekommer i nyhetspressen i det här landet!
Mannen som fällde den här slutrepliken heter Jevgeni Kristafovitsh. Han är jurist och människorättsaktivist och en av de unga estländare som arbetar för en framtid där den ryska minoriteten, som han själv tillhör, har samma status och rättigheter som majoritetsbefolkningen. Och där misstron och segregationen mellan de här två grupperna upphör. När hans eget hemlands medier, som ju inte är styrda av Putin, ibland ändå beter sig som propagandamaskiner för Kreml för att stryka vissa läsargrupper medhårs, blir han upprörd.
– Det är sånt här som skapar etniska konflikter i vårt land, och det är helt oacceptabelt, säger han.
