Bahar Pars

I sitt Sommarprat berättar hon om filmen ”En man som heter Ove” och om hur både Trump och ett bortglömt pass höll på att stoppa henne från att gå på galan.

Hon berättar om livet som barn i Iran, och om hur hon och hennes familj kommer till Sverige. Om hur det är att ”flytta till ett land där man inte kan koderna, där ens föräldrar fortfarande inte vet vad ett ’Sommarprat’ är … där man snabbt blir förälder till sina föräldrar som kämpar med språket. Som kämpar för att hålla uppe en god min trots att hela världen har rasat under deras fötter.” Bahar trivs bäst på löparbanan för där är hon bra, till och med bäst, på något.

Tonårstiden blir stökig, men mamman finns där hela tiden som stöd och i gymnasiet blir Bahar förälskad i teater. Och fem år och fyra gymnasieprogram senare tar hon studenten.

Börjar småningom scenskolan och blir utsatt för strukturell rasism: ”Så jävla kul att dom har börjat med kvotering nu, det är viktigt att ni syns också, kan du läsa svenska? Bahar du skulle behöva leva sex månader isolerad så att du lärde dig prata ORDENTLIGT. Ditt persiska sätt att hantera Tjechov är fantastisk.”

Hennes Sommarprat handlar också om att inte kunna identifiera sig med sitt efternamn och att ta sig ett nytt, eget, för att skapa en ny egen generation. Hon väljer Pars som betyder Persien.

Om Bahar Pars

Guldbaggenominerades för sin roll i den Oscarsnominerade publiksuccén En man som heter Ove. Anställd på Dramaten, sågs senast i Figaros bröllop. Spelade tidigare på Uppsala stadsteater i pjäserna Anna Karenina och Hedda Gabler. Fick Medeapriset för enmansföreställningen På alla fyra och medverkade i Jonas Hassen Khemiris Jag ringer mina bröder på Stadsteatern i Stockholm. Synts i flera tv-produktioner. Debuterade som regissör med den prisbelönta kortfilmen Rinkebysvenska och är nu aktuell med kortfilmen Turkkiosken på SVT.

Äntrade den röda mattan vid Oscarsgalan tidigare i år i en klänning gjord av värmländskt stål.

Producent: John Swartling