Bussutsikt mot vår tids drama: Ekots Alice Petrén i Paris

3:14 min
Utrikeskrönikan den 21 juni 2017. Paris.

Stockholm tisdag morgon.

Are they syrians - Är de syrier frågar den unga killen i svart T-shirt, svarta shorts och trendiga glasögon och med en  omisskännlig brittisk accent. Han sitter på andra sidan gången på flygbussen in från Paris flygplats Charles de Gaulle. Trafiken är outhärdligt långsam i hettan - 31 grader och många flyttar över på skuggsidan i bussen. Chauffören har kört en rad bakvägar för att närma sig Paris men vi är närmast stillastående när det utanför fönstret ser dramatiskt ut vid Porte de la Chapelle.

Poliser, mängder av poliser, står uppradade i mörkblått och med skyddsvästar. Piket efter piket är parkerad för att blockera stora delar av kvarteret. Och många flyktingar och migranter rör sig på trottoaren och in mot en parkering. Mina medresenärer tittar lite skräckblandat. Det är ett överbefolkat och ökänt flyktingläger med ebarmliga villkor.

Syrier, nej svarar jag. De är afrikaner och en del ser ut att vara afghaner, fortsätter jag.

Den unge engelsmannen är uppriktigt intresserad och säger att världen är upp och ner som inte tar hand om människor.

Så hör jag mannen bakom mig säga till kvinnan vid sin sida på en omisskännlig nord-italiensk dialekt att det finns en miljard migranter i världen. Han lutar sig ut i gången och upprepar detta på engelska till mig och engelsmannen. Nej, det fanns för något år sedan ungefär 250 miljoner migranter, inte en miljard, säger jag som en värsta besserwisser. För så framstår jag . De visar sig alla ha ett stort hjärta för flyktingar och migranter, men ingen vidare koll på fakta. Den massiva rapporteringen om migration de senaste åren tycks ha skapat både känslor och engagemang till migranternas fördel , men inte inpräntat sakkunskap.

Fler blandar sig i samtalet. Tvåbarnsmamman längs fram är från Schweiz och hon ser migranter komma från Italien vid Comosjön. Språken blir flera och vi är som ett helt litet mini-väst EU som triggats igång av bussutsikten mot vår tids stora utmaning - migrationen. 

Denna bussresa har jag med mig i dag på Världsflyktingdagen - mina medresenärers vilja att förstå och deras totala avsaknad av fraser som att Alla borde åka hem. I Frankrike råder undantagslagar med mycket långtgående befogenheter för polisen och risken är stor att bagateller - egentligen harmlösa - utlöser polisaktivitet. Risken är också stor när människor sover ute, får skabb och sjukdomar och mår allt sämre att spänningarna växer. Frivilligorganisationer manar parisare att sluta blunda och att - som vi bussresenärer slumpmässigt gjorde - ta in att många flyktingar och migranter lever under svåra förhållanden - under polisuppsikt.