Mona Mörtlund - om skam och kvinnlighet

Morfar var med i SS. Prästen pratar om affärsresenären, nazisten skippar han. Skamlösa dikter av de ingifta barnbarnen. Min pappa måste också stå. Skild. Där fick han.

- När jag var ung så bestämde jag mig för att världen skulle må bra av att bli lite mjukare.

- Hon beskrev det målande, känslan av sin fågelkropp, vingarnas slag, lättheten. Hur hon liksom pickade i sig maten och älskade att skvätta vatten när hon badade.

– På våren 1939 skickades min mamma Nina iväg med en barntransport från Wien i Österrike till Sverige. Hon skulle fylla 13 det året.

– Man kunde se att det låg ett brev där innanför, men havet och tiden hade suddat ut delar av texten. Ordet hjälp sågs fortfarande tydligt och klart.

- Jag tänker på barnen. Barn som lever på olika sidor i världens kanske svåraste konflikt. Jag ser dom på bild och jag tänker: Kommer dom någonsin att kunna möta en kamera, med självklarhet - och utan...

Vaniljglassen från Lidl smakar bäst. Framför allt när man mikrar den innan. Det lärde jag mig av min man, likaså faktumet att Zlatan är världens bästa fotbollsspelare.

– Jag ska ta tag i mitt liv, göra nytta rejält. Jag ska sparka den rakt in i en fyrkant av aluminium. Om man är bra på att sparka bollar i en fyrkant av aluminium blir människor svimfärdiga om de ser...

Officiella källor uppgav att gripandet berodde på att bandmedlemmarna hade ”använt blåsinstrument för att engagera förbipasserande i icke tillåtna massmöten”.

– Om jag gråtit så där mycket för en kanin jag inte ens tyckte särskilt mycket om hur skulle det då gå den dagen hunden släckte ner?

- Jag har köpt en trisslott. Jag har haft den i min börs ett tag och nästan glömt bort den. Men nu är det dags, nu sitter jag med den i handen. Spänningen stiger. Tänk om det är nu det händer?

– Det är de icke färdigtänkta tankarna som skapar kreativitet och nya vyer.

– Det är inte förrän i terapi som jag blir uppmärksam på kroppens minsta små tecken och förstår att den ständigt talar med mig.

– Jag upptäckte att det fanns två populära saker att göra efter att man gått igenom en dörr. Strunta i dörren och gå vidare, eller hålla upp dörren för den som kom efter.

– Han fotograferar deras ansikten så att det som uppfyller dem blir synligt: sorgen över det som de har förlorat, hoppet om att kunna få ett nytt drägligt liv någonstans, glädjen när de har fått det.

– Jag älskar tennis. Den får mig att lägga undan mannen för ett tag, förvandlas till en lycklig hund. Jag springer på allt, och tungan hänger med.

- ”Blev du inte rädd”, har människor undrat, ”då när du fick veta att det var en tumör?” Nej, jag blev inte rädd. Jag blev tvärtom lättad.

– Jag lärde mig ett nytt ord förra året: ”autokratisering”. Demokratins tillbakagång, som är samma sak, är en abstraktion.

En gång för många år sen, när det fotbollslag jag håller på spelade en match, inte i Sveriges högsta serie, och inte i den näst högsta, inte heller i den nästnäst högsta, utan i serien nedanför den...

– Jag är inte ensam om att vilja klara mig ensam. Faktum är att det är väldigt sällan någon vän eller bekant ber mig om hjälp med något. Vilket är synd. För när någon annan gör det blir jag upprymd.