Bob Hansson - Vad jag inte vill att ni ska veta om mig

– Men de allra flesta bråk i mitt liv känns helt onödiga. Speciellt alla som jag haft med min lilla familj. De där vardagsbråken som kommer när energin varit slut.

- Han dansade ensam eller med sin sambo. Han rörde sig rytmiskt till musiken, han log och utstrålade sann livsglädje.

- Alla dessa fri- och rättigheter jag har och tar för givna. När min farmor föddes 1923 var svenska kvinnors rösträtt fortfarande ett nytt påfund.

– Poeter och profeter har försökt beskriva eter i spaltmeter men alla har misslyckats. Det kommer även jag göra.

– Inte för att den inledande uppmaningen, tänk mindre, dansa mer, skulle innebära ett slags illusion om en tanklös tillvaro. Hela vår civilisation bygger på att vi kan tänka och resonera.

Omtanken från en främmande man på en hållplats räcker för att jag ska bli glad över att vara människa igen. Hans handling blir ett hoppfullt vaccin.

– Om man inte har sin familj kvar då behöver man skapa sig något som liknar en. Mamma och pappa fann varandra. De hade båda varit i helvetet och återvänt men behövde inte förklara något för varandra.

- Jag märkte att jag fick till det och blev rolig. Inte så att jag aldrig är det, jag har absolut sett människor dra på munnen åt saker jag sagt, men den här gången, det blev liksom skrattsalvor,..

– För mig handlar det om att orka se och höra om krisens effekter just nu. Att vara med och kämpa för dem som kämpar. Det gäller inte bara grupper som vanligen förknippas med fattigdom och utsatthet.

Detta skulle egentligen bli en roman. Den skulle handla om folk som åker - tåg, bilar, plan, cyklar. "Andras erfarenhet", skulle den heta.

– Vår allmoders heta kärna är höljd av en tjock mantel med en äggskalstunn skorpa överst. Hon uppenbarar sig för oss i grönglänsande ängar, guldgula havrefält, roströda jordbäddar och blåstensprakt.

- Jag trycker på bilens startknapp och radion startar. Genast hörs ”You´re in the army now”. Jag känner igen låten och skrattar till, för att denna morgon i slutet av 2022 är jag på väg till en...

– Jag byter sökspråk och börjar leta på belarusiska istället för på ryska. På pappas hemspråk heter han inte Vladimir utan Uladzimer och efternamnet stavas och böjs annorlunda.

– När jag tittar i läroboken från år 2000 är det som ett minne från en annan värld.

– Idag, på internationella kvinnodagen, tänker jag på den flod av vittnesmål som forsade fram under me too för några år sedan. Hur vi äntligen satte ord på allt det där som vi inte kunde prata om när...

En av de starkaste upplevelserna när man blir äldre är känslan av att allt upprepar sig. Nya generationer gör samma misstag som vi gjorde – och man själv inser att de gamla hade rätt när det begav sig

– I krånglandet vet man inte så noga vad man ska fråga efter och det är just det underbara och besvärliga med krånglet. Det är mer av en utgångspunkt än en slutsats.

Skönheten har en närmast magisk förmåga att dra till sig uppmärksamhet, vackra människor belönas mer än andra, de gör lättare karriär, de gifter sig rikare.

– På engelska talar man om ”closure”, att se tillbaka på något som har varit utan att längta tillbaka, att inte haka sig fast i det som är förbi.

- Att positivt tänkande kan ligga bakom våra framgångar ses som en självklarhet. Det skulle inte gå att få ett jobb på en anställningsintervju, om man framhåller att man har lätt att uppfatta problem...