Det kändes som för första gången: Simon Isaksson, New York

3:20 min
Utrikeskrönikan 3 augusti 2021

New York, tisdag.

Det känns nästan som om det vore för första gången. Jag hade i alla fall glömt bort hur det kändes, och blev lite överraskad när jag kände värmen från hans hud mot min. Hur han tittade mig i ögonen, tog ett fast grepp och började skaka.

Jag pratar naturligtvis om ett handslag, mitt första med en främling på över ett år.

Hade jag fått välja själv hade jag nog coronavanan trogen avstått, men rörelsen skedde per automatik när han sträckte fram näven. Medan jag såg hur min hand instinktivt rörde sig mot hans, ropade rösterna inom mig: pandemin, delta, armbågshälsning! Men det var för sent för sånt. Händerna flätades samman och det var som om vi slungades tillbaka till 2010-talet.

Jag minns faktiskt senaste gången jag skakade hand innan dess. Det var på Jönköpings flygplats i mars 2020, när all flygtrafik ställts in och pandemin tagit fart. Som reporter har jag ju sedan dess fortsatt att träffa folk varje dag för intervjuer, men något mer handslag blev det inte, förrän nu då, för några veckor sedan, med mannen i alldeles för varm kavaj i New Yorks stekande eftermiddagssol.

Nu kanske du tycker att jag överdriver. Kanske har handslagen inte varit lika påtagligt frånvarande i din vardag. Men jag valde ändå att se det där handslaget med kavajmannen i New York för några veckor sedan som ett slags tecken. Ett tecken på att amerikanarna då, i början av juli, verkligen levde i tron att pandemin var på väg att gå över. Det vaccinerades, det gicks runt utan munskydd och parkerna i stan var välfyllda av glada sommarfirare.

Men sedan dess har något hänt. De senaste två veckorna har stämningen i landet tagit en helomvändning. Deltavarianten sprider sig som om den vore en skogsbrand på västkusten. Munskyddskrav har återinförts, i alla fall på sina håll, kritiska blickar granskar de som ändå går med ansiktet bart och tonen mot de ovaccinerade har skärps betydligt från myndigheterna.

Och vi har nu också fått bekanta oss med ett nytt skrämmande begrepp: breakthrough cases, alltså folk som är färdigvaccinerade men som ändå smittas av covid-19 och riskerar att sprida det till andra. Jisses...

Det är i ett betydligt mer dystert USA som augusti månad ser sina första dagar. Och jag skulle kunna avsluta där. Betona allvaret i situationen. Påpeka att detta fortfarande är långt ifrån över. Men samtidigt noterar jag ändå ett litet ljus i augustigryningen. I delstaterna där folk vaccinerat sig som allra minst verkar en hel del ändå tagit till sig de senaste uppmaningarna. I fredags noterades flest tagna vaccindoser på en dag sedan början av juli, enligt tidningen Washington Post. Och vad gäller breakthrough cases bland de vaccinerade visar Smittskyddsmyndighetens siffror att 99,99 procent som ändå blir sjuka undkommer både sjukhus och död. Vaccinet gör alltså skillnad.

Än är det inte över, men förhoppningsvis dröjer det i alla fall inte ett och ett halvt år igen tills nästa gång jag skakar hand med någon. För det är ju rätt behagligt ändå.