Hur man vänder en dålig dag: Lubna El-Shanti, Helsingfors

3:04 min
Utrikeskrönikan 22 oktober 2021.

Helsingfors, fredag.

Ni vet en sån dag då inget går bra, då man själv och allt runtomkring är uruselt.

Just en sån dag släpade jag mig till utomhusbadet i centrala Helsingfors.

Precis vid Salutorget på stora pontoner finns bassänger. En med 27 gradigt vatten och en annan med renat kallt havsvatten. Där kan man simma omkring oavsett väder med utsikt över stan, se Sveaborgsfärjorna passera, blicka ut över det puderblåa stadshuset, domkyrkan, Esplanaden och försäljningsstånden på torget.

Såhär års simmar de mer rutinerade besökarna med mössor, vi andra försöker hålla värmen genom att simma så snabbt vi kan.

För sedan kommer belöningen. Att komma in i det varma basturummet, krypa upp på laven och känna hur huden drar ihop sig av lycka och värme. Hur alla tankar, alla måsten magiskt löses upp där i 90-graders värme.

En fräsande skopa på härden och allt blir ånga, glömska och tröst, som den ryske trubaduren Vladimir Vysotskij sjöng i sin sång, Den glödande bastun. Kanske en av hans starkaste om en Gulagfånge som släpps fri och ber gumman värma bastun så att han kan titta in i eldens ljusa sken och glömma det som varit.

Men en bastu är dock så mycket mer än ett varmt ångestdämpande rum. I Ryssland lyfts inte sällan bastuns läkande och hälsofrämjande effekter, men då måste den också vara riktigt, riktigt varm och så måste man ha på sig en bastumössa i filtad ull.

Sist jag badade bastu i Moskva blev jag ordentlig uppläxad av värdinnan för att jag inte hade med min mössa och riskerade att dö av överhettning eller i bästa fall bli av med allt hår. Då köpte jag så klart en ny mössa och överlevde tack och lov.

Själv föredrar jag oftast i alla fall den moderna, turistanpassade bastun, där det inte finns några särskilda regler och där det är sådär lagom varmt. Där man kan om man vill lösa eller skämta om världsliga problem, dela hemligheter eller bara fundera över sin urusla dag, som kanske inte var så dum trots allt.