Kinas fastighetsbaksmälla: Björn Djurberg, Peking

3:20 min
Här finns Sveriges Radios korrespondenters krönikor i P1-morgon samlade som podd.

Peking, tisdag.

Ett namn som många fått lära sig den senaste tiden är ”Evergrande”.

Den kinesiska fastighetsutvecklaren vars skulder uppskattas vara minst dubbelt så stora som Sveriges statsskuld.

Ett luftslott som skakar i sina grundvalar.

Evergrande är bolagets internationella namn. Ever Grand. Stor, för evigt.

En ganska bra översättning av det kinesiska namnet, som också består av två stavelser: Heng Da.

Heng, som i permanent, konstant, evig. Da, som i stor, mäktig. Hengda.

I nuläget ett något ironiskt namn, med tanke på den pågående krisen där fastighetsjätten balanserar på randen till kollaps.

Men, Evergrande är så mycket mer än en skuldsatt bolagsjätte som misskött sig.

Företaget är ett symptom, snarare än sjukdomen själv.

Den kinesiska fastighetsbranschens fundament vilar på stora lån och när myndigheterna förra året, sent omsider enligt vissa, införde tuffare låneregler, så dröjde det inte länge innan pengarna började sina.

Evergrande hade visserligen rykte om sig vara rätt ”kreativ” med bokföringen. Men under Kinas snabba ekonomiska utveckling de senaste 40 åren så är det nog få framgångsrika kinesiska bolag som helt spelat enligt reglerna, av den enkla anledningen att reglerna varit luddiga och i ständig omvandling.

Dessutom har ”guanxi” – kontakter – med det styrande kommunistpartiet alltid vägt minst lika tungt.

Nyligen släppte den framgångsrika kinesiska entreprenören Desmond Shum sin självbiografiska exposé ”Röd Roulette” där han beskriver sina kontakter med näringslivstoppar och partibossar.

En av de Shum hängde med var Evergrandes grundare Xu Jiayin.

Tillsammans flyger de med flera privatjet till Frankrike och Italien och tittar på lyxbåtar i hundramiljonersklassen.

Men, Evergrandes Xu Jiayin är långt ifrån den enda som blivit rik på fastigheter i Kina.

Bostadsmarknaden har varit glödhet i många år, priserna har ständigt klättrat uppåt, och skapat en utbredd uppfattning om en bubbla som aldrig kan spricka.

Det skulle regeringen aldrig tillåta, brukar det heta. Och miljoner kineser har investerat i lägenheter, och förväntat sig en hög avkastning.

Men nu är läget ett annat. Om Kinas fastighetsmarknad var ett party, så är det som att kommunistpartiet tände lyset kvart i tre och påminde alla om att ”det är en dag imorgon också…”.

Och Evergrande är den där överförfriskade gästen som vägrar sluta dansa trots att de flesta börjat leta efter ytterkläderna i hallen.

Oavsett vad som händer med Evergrande, så pekar det mesta på att festen är över. Hur kraftig baksmällan kommer bli, återstår att se.