Lycka, mjäll och kantarell: Johan-Mathias Sommarström
Fredag morgon.
Snart dags för sociala medier att glöda, det är ju helg.
Lägg upp en bild.
Lajka.
Läser texter i flödet.
Någon visar stolt upp sina nybakade bullar, en annan en bild på gulliga barn.
En katt ligger tokigt i en glasskål. Ett barn som dansar, en selfie, bilder från gymmet, från löprundan. Tummen upp, hjärta, lajk.
En bild på strömming, potatismos och lingon "dags för lunch", 18 lajks.
Man i cykeltrikå och tight tröja, svettig. Texten "snart är klassikern klar". 22 lajks, kommentar "starkt jobbat, emoji med bicepsarm."
"Äntligen fredag", 44 lajks.
En bild på ett glas bubbel med texten "äntligen fredag", 65 lajks. Kommentar: symboler på glas som skålar.
Härligt att se andra människors lyckligare liv. Nya inlägg, allvarligare nu.
Skottlossningar, vaccinmotstånd och invandring. Inte integration, aldrig integration, alltid invandring. Skarpa inlägg, länkar som hänvisning till att ens åsikt är sann.
Vad gör politikerna, vad gör polisen, vad gör Folkhälsomyndigheten.
Kommentarerna rasar in, ryggdunkningar, medhåll. Någon enstaka tapper försöker spjärna emot men huggs verbalt ned i den bubbla av raseri som plötsligt råder.
Sanningar utan konkreta bevis.
Vems sanning?
Kvällstimmarna. Någon har fått i sig fredagsgroggen, tonläget skärps.
Det är nu de riktiga sanningarna sägs.
Det är nu samhället byggs om från grunden.
De riktigt svårtänkta tankenötterna får sin lösning "byt regering" vare sig den är blå, grön eller röd.
Lördag, börjar långsamt. Någon har löst Melodikrysset, "grattis", "Starkt jobbat".
En annan gör en mysig utflykt med frugan. Kommentar: myyyys, hjärtemoji.
Rosévin i motljus. Perfekta frisyrer, vackra människor, söta barn och gulliga djur.
Allas underbara liv.
Är det bara jag som har mjäll, svettfläckar, ostyrigt hår och precis tjafsat med hustrun?
Mer mys. Fika vid vattenbrynet. Sedan bryter det riktiga helvetet lös.
Kantarellbilderna.
Det enda som på djupet skakar om den svenska folksjälen och lägger Jante i glömska.
Kantareller.
Här ska det skrytas, vräkas och förmedlas.
"Så många kantareller att jag inte kunde plocka alla".
"Har plockat så mycket att jag börjat tröttna".
"Hela frysen är full".
Men det värsta med kantareller är att samtalen garanterat fortsätter IRL, i riktiga livet.
Släktingar och vänner, alla har de vänligheten att brutalt påpeka deras egen förträfflighet i kantarellplockarkonsten. Brutalt säger jag.
Kanske för att jag själv kan vara totalt kantarellblind.
Jo, nog får jag ihop till en toast ibland. Men oftast i skogen försöker jag till och med desperat att ropa "herr kantareeeeeeell."
Får inget svar.
Går till butiken. Köper svamp. Tar en bild, lägger ut. 50 lajks. Kommentar "smaskigt".
Vi lever i två världar, en på riktigt, som går att ta på - den andra, också på riktigt, ibland så vacker- ibland så skrämmande.
