Jag retar mig på dig: Hur lika är vi egentligen? | Del 4

I Sverige finns det runt 3000 människor med efternamnet Blomgren. En av dem, Mia, har mött tre andra Blomgrenare för att prata om vilka roller vi spelar i vardagen. En dokumentär från 2004.

80-åriga Ursula gjorde uppror mot Svenssonlivet och utforskade sig själv via New Age-filosofin. Ett program om friheten i att få vara en jävla kärring.

Per-Anders hör Mias program och inser att hon är den vänliga punkaren från hans barndom i Lidköping. Nu möts de igen för första gången på 40 år.

Klara ber alltid om ursäkt för sig själv och har svårt att identifiera sig med medelklasslivet. Ett samtal om yttre och inre krav och att våga säga nej.

Att få cancer utan att få ersättning gjorde Are psykiskt knäckt. Ett program om att bli sjuk i Sverige, landet du hjälpt till att bygga.

Mordet på Lilians 16-årige son är fortfarande ouppklarat. Hör om sorgearbetet och när Mia och Lilian resonerar om medias exploatering av det våldsamma Sverige.

Om pappa säger att jag ser ner på arbetare ligger det något i det säger studenten William. Under 30 år har Mia intervjuat arbetarklassen och undrar hur så tydliga röster har kunnat förbises så länge.

Jag har varit fackpamp och har använt härskartekniker, säger Ingemar. Mia har intervjuat många idealister under 30 år och funderar på att även den goda kampen riskerar att tippa över i åsikts-tyranni.

I den akademiska världen där jag befinner mig har folk på landet både dålig smak och dåliga åsikter menar Sanna. Mia skildrar hur värderingar förändrats hos svenska klassresenärer under tre decennier.

Vi ville passa in, säger finskan Marietta. Under 30 år har Mia undersökt varför vissa invandrarkvinnor fått ett bättre liv i det jämställda Sverige medan andra fastnat i den gamla kulturens förtryck.

Vi killar är ensamma sa Pontus till Mia för 30 år sedan. Hon funderar nu på hur mansrollen förändrats i Sverige. Hur är det att vara man i ett land som uppmanar männen att bejaka sina mjukare sidor?

Det borde inte finnas så många tystnadskulturer i Sverige, menar Mia Blomgren. Vår lagstiftning för yttrandefriheten är gedigen med ändå pratar människor om att de ingår i olika tystnadskulturer.

Hur kommer det sig att vi fortfarande pratar om tystnader kring åsikter? Det är nu femton år sedan Mia gjorde serien Politiskt(-in)korrekt då hon pratade med människor om vad man fick säga eller inte.

Christels åsikter stämmer ofta inte med den gängse normen så numera räknar hon med att folk tycker att hon är en idiot. Hon vet att ensamheten är priset hon betalar för sin individualitet.

Therese som varit mobbad i hela sin barndom trodde knappt det var sant när mobbningen fortsatte under utbildningen till konditor. Tystnaden lägrade sig över arbetsplatsen och även hon själv höll mun.

Sara tog beslutet att lämna Sverige för att slippa anpassa sig till alla normer både i samhället i stort men också inom den egna familjen. Men i själ och hjärta kommer hon alltid att vara svensk.

Hur många tystnadskulturer kan ett land härbärgera? undrar Mia Blomgren i sin nya serie Tystnadskultur. Listan där människor menar att det finns en tystnadskultur är oändlig. Så vad är det frågan om?

Philip är som många frustrerad över sitt eget mobilanvändande. Han blir riktigt upprörd när han tänker på allt digitalt skräp vi får i oss när vi slösurfar på mobilen. Som att äta snabbmat, menar han.

Lärarstudenten Amanda gjorde ett experiment att vara utan mobil. Det blev inte som hon tänkt sig. Fabriksarbetaren Christoffer är online dygnets alla vakna timmar och har varit så sedan han var barn.

1996 köpte Mia sin första mobiltelefon, en Ericsson GA 628. Och på den vägen är det. Marina, som är lika gammal som Mia, har valt en helt annan väg och håller sig borta från den digitala världen.