"Migrationer" av Gloria Gervitz – en livslång dikt som krävde att bli fri
Det är en orolig dikt, som oavlåtligen rör sig mellan tiderna, mellan jag-hon-du, barndom och ålderdom, döda och levande.
En galen flicka ser på mig inifrån
jag är intakt
I dikten finns lager på lager av ögonblick: flickan, modern, urmödrarna. En judisk farmor, flickan som kom från Kiev i det tidiga 1900-talet, reste över havet. Här finns en vacker bortvänd mor som spelar bridge och röker, en flicka som onanerar i eftermiddagarnas hetta när barnflickan sover, en mormor som tänder sabbatsljusen, dör av drömmar.
Migrationer blev slutligen en flod utan punkter, orden irrar på sidorna, villrådiga frågor, språken blandas: engelska, jiddisch, spanska, judiska ritualer, grekisk mytologi.
Dikten återkom i mitt sjunde decenniums vemod, mer levande närmare döden, skriver Glora Gervitz i efterordet, och sen när hon hade slutat skriva, i slutet av sitt sjunde decennium så dog hon men mellan hon var 44 och 78 år så bebodde Migrationerna henne. ”Jag levde för att befinna mig i dikten, att vänta på den, ta emot den när den kom”, så skrev hon.
I åratal har jag talat ett språk som inte är mitt
är jag händelsevis redo att dö?
I sju olika upplagor kom den ut på spanska, och den sista versionen av "Migrationer" kom ut på svenska i Hanna Nordenhöks översättning 2022.
En Klassiker av Katarina Wikars om Glora Gervitz med Hanna Nordenhök.
Musik som spelats i avsnittet
-
01.03Maria Bethânia - Maria Bethânia, a Menina Dos Olhos de OyáAlbum: A Menina Dos Meus OlhosBolag: Biscoito Fino
