Nakenyoga utanför riksdagen: Caroline Salzinger, Berlin

Berlin, fredag.

Och så var det det där med tyskarna och nakenheten. Som Tysklandskorrespondent är det svårt att i längden komma runt en betraktelse om detta, härom månaden när jag såg en man göra naken-yoga på gräsmattan vid riksdagshuset, då var det riktigt nära.

Tror ni mig inte så har jag bildbevis på Instagram på hur mannen stod där, i nedåtgående hunden för att vara exakt, med ändan mot solen och mot oss på promenadvägen mot centralstationen. Men ingen i närheten höjde på ögonbrynen, allra minst poliserna. Jämför det med uppståndelsen som Naken-Janne orsakade i Sverige en gång i tiden.

Det vart inget då, men nu, efter att ha varit på dag-spa här i Berlin, så är det dags. Att spaet är “textilfrei", att det alltså råder förbud mot att bära andra plagg än badrock, det förmedlades som den självklaraste sak i världen. Men nog krävde det viss tillvänjning att trava runt i Eva-kostymen bland en massa främlingar mitt i centrala stan, men det som gjorde upplevelsen fullständigt absurd var att det samtidigt rådde munskyddskrav.

Så där, i det vidsträckta, orientaliskt inredda spaet flanerade vi medelålders återhämtningsnödiga omkring, mellan kallvattenpoolen och mineralbadet, näcka och grisskära efter bastuns hetta men med medicinska munskydd duktigt draperade över mun och näsa. För så är det ju här, att munskydd har blivit så självklart att man faktiskt känner sig just naken utan det, medan att spatsera de facto-näck bland främlingar för många här inte är någon stort alls.

Särskilt i Berlin och längs Östersjökusten, i delstaten Mecklenburg Vorpommern uppger till exempel halva befolkningen i en undersökning att nakenbad är den naturligaste sak i världen. Visst är det en smula omvänt mot där hemma, där väl de som täcker mun och näsa tillhör undantagen medan allt fler i Sverige verkar bära badplagg till och med i bastun?

Ironiskt då, att när nakenkulturen först kom till Tyskland i början på förra sekelskiftet, då gick den under benämningen “att bada svenskt". I Östtyskland vidareutvecklades nakenbadandet från en rörelse bland DDR:s avantgardiska elit till en folkrörelse, och på 1970-talet var nudistkulturen så vitt spridd i det forna Östtyskland att det till och med gavs ut en särskild nakenturistguide.

Men trots sånt som flotta textilbefriade span så för Tysklands naturister numera en tynande tillvaro. De rena nakenstränderna blir färre, liksom campingplatserna där gästerna inte bär kläder. Den tyska nudistföreningen har nu knappt 31 000 medlemmar jämfört med över 150 000 bara i väst under glansdagarna, samtidigt blir de organiserade nakenivrarna allt äldre.

Det märktes i en intervju med nudistföreningens ordförande i delstaten Bayern. Han talar sig varm för det näcka livet, men inte för frihetskänslans skull, nej han menade att det bästa med att bada naken är att det minskar risken för blåskatarr. Se där, ett argument för yogamannen vid riksdagshuset.

Caroline Salzinger, Berlin
caroline.salzinger@sverigesradio.se