Om de som öppnar sina hem: Lubna El-Shanti, Stockholm

2:59 min
Utrikeskrönika 17 november 2021.

Stockholm, onsdag.

Vad skulle du göra om någon knackade på din dörr mitt i natten och bad om hjälp? Om att få låna din dusch och få ett glas vatten? 

Jag vet själv inte vad jag skulle göra.  

Men när jag frågade 87-årige Petro Romantjuk i den polska gränsbyn Hajnowka om han var beredd att öppna sin dörr för de migranter som nu håller till i gränsområdet och dykt upp i hans by var hans svar solklart. 

“Jag skulle koka potatis, hälla upp varmt te och bädda en säng”

“För det var så min familj överlevde när Nazityskland ockuperade Hajnowka 1941, då fick vi skydd, bröd och tak över huvudet och samma sak när sovjetiska trupper i ett våldsamt angrepp tog tillbaka staden”

På samma mark utspelar sig i dag en ny kris, av en helt annan karaktär men där återigen människor hamnar i kläm. 

En kris som EU, Nato och USA, enstämmigt anklagar Belarus president Lukasjenko för. 

Genom bland annat turistvisum har tusentals män, kvinnor och barn lockats till Belarus, de lovades en enkel väg till EU. Men få av dem visste nog då att deras resa skulle sluta i skogen på den polsk-belarusiska gränsen. 

Häromdagen gick det rykten bland migranterna i gränsområdet att snart skulle tyska bussar komma och hämta dem. Trots att polska sidan skickade ut flera meddelanden om att det var falsk information, fortsatte dem att hoppas - men inga bussar kom och lär inte heller komma. 

Från den polska sidan menar man att all hjälp till migranterna skulle spela Lukasjenko i händerna. 

Det är till och med så att polska staten har valt att inte skylta med att de kör ut mat och vissa förnödenheter till gränsen, för det skulle ses som ett tecken på svaghet, menar flera bedömare. 

Men bortom det politiska, det cyniska, finns det människor och organisationer som försöker nå ut. I vissa hem runtom i Polen, i gränsområdet lyser gröna lyktor och lampor i fönstren. En signal till migranter att här kan de få hjälp, en varm dusch, en middag, torka sina kläder och ladda sina telefoner. 

Men det kan också handla om annat. I går begravde polsk-tataren Maciej Szczęsnowicz, företrädare för en muslimsk förening en 19-årig man från Syrien som hade hittats i skogen på den polska sidan. 

– Vi har en stor begravningsplats och ville ge honom en värdig begravning, säger Szczęsnowicz i ett sms.  

För i gränsområdena är det inte bara en hypotetisk fråga, om man skulle öppna sitt hem för någon som behöver hjälp, det händer numera hela tiden. 

Lubna El-Shanti, Östersjökorrespondent
lubna.el-shanti@sverigesradio.se